Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

Vad är problemet
• Vi pedagoger bemöter flickor och pojkar olika.
• Flickorna tar mest ansvar av barnen på vår avdelning.
• Pojkarna tar mest tid och utrymme på vår avdelningen.
Efter granskning av vårt material såg vi att;
Vi som pedagoger behöver ändra vår förhållningssätt och hitta verktyg för att kunna
lösa dessa problem.
Flickorna behöver få mer tid och utrymme.
Pojkarna behöver lära sig att ta mer hänsyn, ansvar och respekt för andra.
Aktioner – Resultat
Vi pedagoger har ändrat vårt förhållningssätt och ser nu mer tydligt när barnen formas
av våra dolda värderingar dvs. symboliska kön. När vi känner oss osäkra på om
vi behandlar flickor och pojkar olika använder vi oss av en arbetsgång som består av
följande delar; En tolkning av observationen, som tydliggör vad det är som egentligen
händer, där vi bland annat ersätter värderingar, synliggör olika härskartekniker
och gör perspektivbyten av kön.
Ett exempel på HUR vi arbetar med våra observationer.
Här kommer ett exempel på hur vi når nya insikter som påverkar utvecklingen mot
ett mer jämställt förhållningssätt – ett arbetsätt som vi kan använda på alla våra
observationer. Vi tar med detta exempel för att det var det första som verkligen gav
oss en aha-upplevelse och en insikt om att vi faktiskt tänker och agerar olika beroende
på om det är en flicka eller en pojke vi möter.
Exemplet chokladbollar
Efter sångsamlingen som vi har på fredagsmorgonen, för hela huset, har vi en överraskning
till barnen. Elisabet har dukat med saft och chokladbollar, det är småmörkt
ute och hon har tänt ljus på borden. När barnen kommer tillbaka står Elisabet i dörren
till avdelningen och tar emot och berättar att vi har en överraskning åt dem. Elisabet
berättar även att efter vårt mys så ska vi klä på oss och gå ut på gården och
leka. Barnen går in och sätter sig vid borden.
Femårige Nils, som även han fått en lika tydlig beskrivning av vad som kommer
att hända, sätter sig inte vid borden utan rusar genom rummet i riktning mot vårt
mysrum. Orvar, två år, följer till en början efter, men vänder vid dörren och springer
tillbaka och sätter sig vid bordet. Anette följer efter Nils och när hon har kommit i
kapp honom så ligger han redan på golvet och skriker.
”Nils, såg du inte att Elisabet har dukat fint ? Kom ska du få se!”
Nils svarar inte utan fortsätter att skrika och ligger kvar på golvet, Anette tar
honom i armen, lyfter upp honom och leder ut honom till de andra.
”Titta Nils, det är chokladbollar på borden, vill du ha?” säger Anette.
Då sätter han sig, utan att ha säga något.
61