Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

78
Personal
Att deltaga vid föreläsningarna av Britt-Marie Berge i projektet Vidgade Vyer och
diskutera med de andra arbetslagen har ökat vår medvetenhet om jämställdhet. Diskussionerna
fortsatte på vår arbetsplats och vi fick upp ögonen för både jämställda
och ojämställda situationer i vår vardag bland flickorna och pojkarna. Vårt förhållningssätt
har förändrats ju mer medvetna vi har blivit om vår egen betydelse för
flickors och pojkars möjligheter att utveckla hela sitt register av förmågor.
Vi ger nu både flickorna och pojkarna flera möjligheter att ta ansvar för sin egen
situation genom att ge dem tid och chans att försöka själva och inte automatiskt serva
dem. Vi förväntar oss av både flickorna och pojkarna att de är trevliga, artiga, hjälpsamma
och vi låter dem vänta på sin tur och vi vuxna föregår med gott exempel. Vi
uppmuntrar pojkarna att hjälpa de minsta barnen med t. ex. tvättning efter maten,
avklädning efter utevistelser. Vi uppmuntrar flickorna att prata, busa och ta för sig i
olika situationer.
Resultat
Flickbord och pojkbord
Det som visade sig direkt var att de två största flickorna Sara, 6 år, och Wilma, 4 år,
pratade mer vid flickbordet. De pratade både med varandra och med den vuxne. De
tog också för sig mer av maten och åt flera portioner. För Sara blev det en markant
skillnad i beteende. Det var dock ganska lugnt vid det bordet, det hände inte så
mycket ”bus”.
På grund av de in- och utflyttningar vi tidigare berättat om, så förändrades flickgruppen
helt och kom att bestå av Amanda, 5 år, Agnes, 4 år, och Anna, 2 1/2 år och
Lisa, 3 år. Vi tycker att ännu mer förändringar har skett bland dessa flickor. En
bidragande orsak kan vara att vi alltid låtit flickorna ha sina egna platser vid lunchbordet
och att de får känna tryggheten i det. De tar för sig, pratar, skrattar och busar
mycket mer än när de sitter blandade med pojkarna. De är också mycket livligare än
flickorna i våras var vid matbordet. Lisa som tidigare var lugn och inte sa så mycket
har nu kommit igång ordentligt med att både prata och berätta spontant och med att
skratta och busa. Detta hände en dag vid flickbordet:
Den vuxne lämnade rummet för att hämta en fruktkniv i rummet intill. Ljudvolymen
steg när flickorna blev ensamma. Vid detta tillfälle fanns även ettårige Ludvig
i rummet. Flickorna skrattade och fnissade. När den vuxne kom tillbaka låg det
matbitar på golvet.
”Vad har hänt här då?!”, frågade den vuxne.
”Det var Ludvig!!!”, sade Lisa och Amanda unisont.
Alla flickorna strålade av glädje över Ludvigs, eller möjligen deras eget, bus. Det
visar att de vågar göra ”bus” eller åtminstone att de kan släppa rollen som ”lillfröken”
och roa sig åt det som de egentligen vet är ”fel”.
Vi ger ytterligare ett exempel på hur flickorna förändrades. När vi en tisdag skulle
sätta oss vid matbordet protesterade Lisa.
”Jag vill inte äta!”
”Nähä”, sade den vuxne, ”men du får sitta med vid bordet i alla fall så att det blir
lugnt för oss andra som ska äta.”
Lisa satte sig vid bordet men såg lite vrång ut. De andra började ta för sig av