Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

74
med att ha dessa flickor och pojkar vid samma bord.
När Sara varit hos oss ett par veckor berättade hon att hos dagmamman i södra
Sverige, där syskonen hade haft sin barnomsorg tidigare, där fick man dammsuga
och diska.
”Och vi hade det så fint!”
Hon brydde sig mycket om sin lillebror och tog stort ansvar för honom, t. ex. vid
påklädning. Vid matsituationen var hon bekymrad för honom fast han inte satt vid
hennes bord. Vi vuxna ville att den treårige Adam, precis som alla andra 3-åringar,
skulle själv få försöka att ta för sig av maten, dela, skala potatis etc. Sara bekymrade
sig mycket om detta och tyckte att vi vuxna skulle hjälpa Adam eftersom han, enligt
henne, var så liten. Vi förstod att för Sara var det viktigt att man åt fint, inte sölade
och gjorde det som hon uppfattade var ”rätt” vuxnas ögon.
Det hände att vi då och då gjorde undantag och lät flickor och pojkar åter sitta
tillsammans under måltiderna för att se vad som skulle hända då: Lisa 3 år blir fortfarande
mycket tyst och mycket lugn. Hon sitter oftast och väntar på att få mat och
tar inte för sig själv. Hon pratar inte spontant utan den vuxne måste fråga. Amanda 5
år tar däremot för sig vid matbordet. Hon säger vad hon vill och vad hon inte vill
och hon syns och hörs. Hon tar även stort ansvar för sin lillebror och vill vara duktig
och göra ”rätt” i vuxnas ögon. Hon tar t. ex. glatt på sig att torka bordet - ” Åtta
gånger så det blir riktigt rent!” Amanda håller också koll på de andra barnen och
korrigerar om något blir ”fel”. Precis som Sara blir hon eller tar hon på sig rollen
som ”lillmamma” eller kanske snarare ”lillfröken”. Amanda har ofta behov av att ha
kontroll över hela förskolan. Hon ifrågasätter varför vi inte gör samma saker som de
andra avdelningarna och hon vill ha millimeterrättvisa.
Vi blev också medvetna om att de dagar det var lite barn i gruppen alltid lät flickorna
byta bord och t.o.m. rum så att de hamnade vid pojkborden. Trots att vi verkställt
aktionen med delade flick- och pojkbord för flickornas skull! Pojkarna hade
alltid samma platser och de behövde aldrig byta plats. Flickorna blev ofta villrådigt
stående mitt på golvet undrandes var de egentligen skulle sitta.
Exempel från fin- och grovmotoriska övningar
Vi har arbetat med trä och textilarbeten med hela barngruppen. Skillnader som vi
såg mellan flickorna och pojkarna var att det var lättare att få flickorna att snickra än
att få pojkarna att sy. Det kan till stor del bero på att vi på Blå har varit väldigt ofta i
snickarrummet och att flickorna därför blivit vana vid den verksamheten. Det kan
också bero på att vi inte tidigare har erbjudit textilt arbete varken till flickor eller
pojkar. Flickorna verkade också acceptera och anpassa sig lättare än pojkarna till vad
vi vuxna hittade på. Det var ingen flicka eller pojke som vägrade snickra. Däremot
vägrade de två största pojkarna Hans, 5 år, och Frans, 5 år, att sy medan de yngre
pojkarna gärna ville det. Flickorna var genast med på att sy och var mycket ihärdiga
och entusiastiska. Både Amanda, 5 år, Agnes, 4 år, och Lisa, 3 år, sydde flera alster
(dukar, mjukdjur och sykort). Något som vi också noterade var att när symaskinen
kom fram så var de något yngre pojkarna, 3-4-åringarna, mycket intresserade av
den.
Det vi nu börjar förstå är att vi vuxna har styrt in alla barn, både flickor och pojkar
på mer grovmotoriska aktiviteter. Att det blivit så kan bero på att vi vuxna hade