Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

89
barnen som könsvarelser och se barnen som individer som börjar överskrida de symboliska
könen. Vilka barn har vågat börja spela på fler strängar? Vilka håller fortfarande
krampaktigt fast vid de invanda strängarna?
Att i ett känsligt men viktigt läge som detta göra nya rutiner av aktionerna kan få
till följd att normaliseringen får fotfäste. Många av aktionerna har handlat om isärhållning
av könen, antingen genom att sätta flickor och pojkar i olika rum eller att
sätta dem på olika platser i samma rum. Detta har varit befogat utifrån den analys av
könskoreografin som då gjordes. Om personalen inte förmår att se och ta hänsyn till
de förändringar som nu är på väg, utan gör nya rutiner av de aktioner som gjordes
med argument tagna ur den då gällande könsordningen, då riskerar isärhållningen
att hierarkiseras och vips har en ny eller gammal maktordning fått fotfäste i skolan.
I projektets nuvarande läge är det viktigt att se den komplexitet som börjat uppstå
i barngrupperna och utveckla pedagogiken därefter. De flickor som fortfarande
anpassar sig till andras behov till den grad att de inte vågar kräva något för egen,
tarvar sin speciella pedagogik, medan de flickor som trevande börjat känna på nya
strängar tarvar en annan pedagogik. Samma resonemang måste naturligtvis föras om
pojkarna. Könet har alltid betydelse men det finns oftast även andra förklaringsgrunder.
Låt oss ta exemplet med de tre pojkar som i skolan och på fritidshemmet
försökte normalisera skolpersonalens aktioner genom att mobba såväl klasskamrater
som des kvinnliga personalen. Kön är här en viktig aspekt i förståelsen av de situationer
som uppstår. Det är pojkar som mobbar och kräver makt och inflytande över
såväl den kvinnliga personalen som över sina klasskamrater. Kan då situationen förstås
ur andra aspekter? Som vi kan se från skolpersonalens rapporten, så är det inte
vilka pojkar som helst som blir ledare i gruppen. Dessa pojkar beskrivs som både
stora och starka. I våra diskussioner har det även framkommit att pojkarna har
andra resurser med sig i bagaget från sin hemmiljö. Av etiska skäl och för att bevara
pojkarnas anonymitet har dock dessa familjeresurser utelämnats i rapporten. Att pojkarna
med sådant självtillit vågade utmana vuxna i skolan har med könsmakt att
göra, men att situationen utvecklade sig som den gjorde kan även förstås i skenet av
kroppsstorlek, fysisk styrka samt övriga sociala och kulturella resurser. Om kön
betraktas som en komplex maktrelation, finns större förutsättningar att undvika normalisering
av könsordningen byggd på olikhet och hierarki.
Avslutningsvis summerar jag under fem punkter de viktigaste erfarenheterna
från processen samt presenterar fem goda skäl till varför aktionsforskning är en bra
metod för utveckling av lokal skolpraktik:
1. Grundläggande i all utveckling av organisationer är uppföljningen och värderingen
av varje aktion. Min erfarenhet av att själv ha en bakgrund som mellanstadielärare
och av att möta lärare i dagens skola är att lärare gärna okritiskt överför tips och
metoder från en barngrupp till en annan. De lärarkandidater jag möter vill också
helst ha matnyttiga tips att sätta in i undervisningen. Erfarenheter från aktionsforskning
visar att det aldrig på förhand går att veta hur undervisningsstrategier slår ut.
Det som går bra i en barngrupp kan spåra ur i en annan och få till följd att de maktrelationer
man velat motverka får större fäste i gruppen. Om analys och värdering
av situationerna inte görs är risken stor att gamla maktordningar uppstår i nya skepnader.