Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

Tolkning av deltagande observation
Vi ville:
Att alla barnen skulle komma in och fika och att de skulle bli glada och överraskade.
Vi förväntade oss:
Att ingen skulle kunna undgå att se vad som var framdukat på borden och att alla
barnen direkt skulle gå och sätta sig på sina platser.
62
Händelsen
Att barnen kom och satte sig och blev spontant glada utom två pojkar, en tvååring
och en femåring. Tvååringen vände dock i dörren in till samlingsrummet men den
äldre av de båda pojkarna fortsatte in till mysrummet, förbi Elisabet som berättade
om överraskningen och förbi de dukade borden.
Elisabets spontana tolkning
Elisabets reaktion var; att nu har Nils redan under sångsamlingen bestämt sig för att
han inte vill gå ut idag och att han därför inte lyssnade på vad hon sa. Elisabet blev
även hon frustrerad men bestämde sig för att Nils själv fick komma tillbaka in till
oss andra och då upptäcka att vi hade en överraskning.
Anettes spontana tolkning
Anette bedömde att Nils var upprörd och arg för att han trodde han skulle klä på sig
och gå ut. Hennes reaktion blev en känsla av sorglig frustration över att han valde att
inte se och inte höra inbjudan från Elisabet. Anette ville att även han skulle få chokladbollar
och delta i gemenskapen vid bordet, och därför tog hon honom i armen
ledde honom fram till bordet.
Härskartekniker i observationen
Osynliggörande: Nils osynliggör Elisabet när han inte lyssnar på vad hon har att förmedla.
Även Elisabet osynliggjorde Nils. Elisabet ville ge sin tid till de barn som
hade hört vad hon sagt, hon ville förstärka ett positivt beteende för de barn som lyssnade,
genom att ge dessa barn sin tid.
Skuld: Anette överförde känslan av skuld till Nils då hon la på honom sina förutfattade
meningar om vad alla barn skulle borde känna inför överraskningen.
Våra fördomar dvs. våra symboliska kön
Vi tog förgivet, att vi redan hade de rätta svaren och insåg inte att vi faktiskt förutfattade
meningar om varför Nils låg inne på golvet i mysrummet och skrek. Vi konstaterade
att vi tänkte att: Det var ingen ide att fråga honom varför han låg där och
skrek. Han skulle ändå inte ha svarat, utan istället fortsätta att slå efter oss. Han ville
inte gå ut och han ville inte ha närhet, eftersom han ju slår efter oss. Det går inte att
komma Nils nära och det är svårt att skapa kontakt med honom.
Perspektivbyte av kön, ett tankeexperiment
Vi förställer oss att det var ”snälla”, ”duktiga” och ”lugna” Fia, som befinner sig i
samma situation som Nils. Vi skulle självklart ha agerat annorlunda. För det första