Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

7
manhang kunskaper om den lokala kontexten. Den kunskapen besitter skolpersonalen
och deras barn/elever i förskolor, grundskolor och fritidshem. Det är när olika
erfarenheter från skolpraktik och forskningspraktik sätts i dialog med varandra, som
fruktbara resultat kan nås och genomtänkta strategier för förändring kan åstadkommas.
3
Tänk på hur en läkare gör under behandlingen av en enskilda sjuka patienter.
För att hitta den lämpligaste behandlingen sätter läkaren sina kunskaper om forskningsresultat
i dialog med resultaten från läkarens egen undersökning av den unika
patienten. Principen är densamma för aktionsforskning där praktiker, vars yrkeskår
inte byggt upp egen forskning, samarbetar med forskare i syfte att bygga upp kunnande
om och utveckla sin egen praktik.
Unikt för aktionsforskningen är vidare uppfattningen att ett ingripande (en aktion)
i organisationen leder till större klarhet om sakernas tillstånd. 4 Detta gäller särskilt den
gren inom traditionen som syftar till att bryta diskriminerande praktiker5 och som
brukar kallas kritisk aktionsforskning. (Se ex Weiner 1994 s 124). Försök att bryta
maktrelationer brukar leda till att de människor som är involverade börjar agera på
olika sätt. Det kan t. ex. vara elever som reagerar när lärare förändrar något i undervisningssituationen
exempelvis i syfte att öka alla elevers aktiva deltagande i diskussioner.
Genom att noga studera vilka reaktioner som följer på enskilda aktioner får
vi större insikter om hur makten opererar i praktiken på mikronivå. I vårt fall får vi
större insikter om hur kön skapas i enskilda barngrupper. Människors reaktioner på
dessa handlingar ger en fingervisning om var gränserna går för vad som ”är möjligt
att göra” i mänskliga relationer och var makten egentligen befinner sig. Vi lär oss
hur de processer går till när flickor och pojkar samt kvinnliga och manliga lärare på
olika och ibland motsägelsefulla sätt konstituerar sig som könsvarelser på lokal nivå.
En aktion måste alltid följas upp och såväl positiva som negativa effekter värderas av
deltagarna. Om projektet handlar om att förändra inarbetade relationer mellan människor
är det realistiskt att räkna med motstånd, ett motstånd som oftast förstärker
de relationer man vill ändra på. Dessa i sammanhanget negativa reaktioner leder
samtidigt till i sammanhanget positiva erfarenheter, eftersom deltagarna får kunskaper
om hur maktrelationer skapas och upprätthålls i den aktuella kontexten. Man
kan t o m säga att de negativa effekter som följer av den/de första aktionerna är nödvändiga,
eftersom de genererar den kunskap som krävs för att avvärja diskriminerande
praktiker.
Om pedagoger skall förändra maktrelationer i en elevgrupp där de själva undervisar,
så är det viktigt att de inser att de själva på ett eller annat sätt är delaktiga i
skapandet och återskapandet av maktrelationerna. Att välja att inte ingripa är också
ett sätt att vara delaktig i de problem som skapas på den egna klassrumsarenan, då
passiviteten kan tolkas som tysta medgivanden. De lärare som vill förändra något i
sina barngrupper, måste alltid vara beredda att förändra sina egna handlingsmönster.
Självreflektionen är central i aktionsforskning.
3) Samtalet som metod i samhällsvetenskaplig forskning ligger i linje med en konstruktiv kunskapssyn
med rötter i fenomenologin. (Jmf Kvale 1999) Att inte upprätta en hierarki mellan olika kunskapsformer
ligger i linje med den s.k. pragmatiska traditionen. (Joas 1993, Fraser 1997. Se även Berge with Ve
2000 och Englund 2000)
4) Även här finns nära samband till den pragmatiska traditionen. (ibid)
5) De olika inriktningarna finns beskrivna i exempelvis Elliott 1991, Noffke et al (eds) 1995, Zuber-
Skerrit (ed) 1996, Hollingsworth (ed) 1997.