Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

72
förlöjligade ofta de vuxna i samlingen genom att de avbröt, inte lyssnade på de vuxna
och struntade i sina kompisars rättigheter att synas och höras. Många gånger tog de i
praktiken över samlingen genom sitt agerande. Även om de vuxna sa till dem så
fortsatte de och fick på det viset stort utrymme i situationen.
Framför allt en av dem, Erik, hade svårt att släppa in både flickor och mindre
barn i sin närhet. En allvarlig händelse som fick oss att ”vakna till” angående Erik
var den här: En dag kom en invandrarfamilj med två barn och hälsade på, för att se
om de ville börja hos oss. Det var 6-åriga Sara och en 3-årige Adam. På eftermiddagen
samma dag när vi sitter och äter mellanmål börjar vi prata om att barnen som
var och hälsade på ska börja hos oss nästa vecka. Då säger Erik:
”Dom tycker inte jag om, de är fula och de pratar inte som oss!”
Vi reagerade starkt på detta uttalande eftersom vi tyckte att det var rasistiskt, och
inte bara handlade om hans inställning till flickor.
Exempel från matsituationer
Aktionen som vi sedan började med var utifrån att Eriks behövde lära sig se, respektera
och visa hänsyn mot flickor och små barn. Vi gjorde en omplacering vid matbordet
så Erik, 5 år, fick sitta mellan Sara, 6 år, och Anna, 1 1/2 år. På Annas andra sida
satte vi Simon, 5 år, och på andra sidan om Sara satte vi Stefan, 5 år. Vid bordet satt
ytterligare en 1-årig flicka och en 4-årig pojke.
Tidigare hade vi låtit de blivande skolbarnen sitta själva vid ett eget bord, även
om det alltid fanns en vuxen vid det andra bordet i rummet. Vi gjorde så för att de
skulle få lära sig att ta eget ansvar inför skolstarten. Innan aktionen genomfördes
innebar det att de tre 5-åriga pojkarna satt vid detta bord utan jämnåriga flickor och
där behövde sällan se och visa hänsyn mot flickor eller små barn.
Meningen med aktionen var att pojkarna skulle få möjlighet att hjälpa Anna, den
lilla flickan, och de skulle lära sig umgås med den jämnåriga flickan. Sara som var
ny i vår barngrupp, invandrare och ensam stor flicka, ville vi skulle komma in i
barngruppen på ett bra sätt. Vi vuxna skulle vara uppmärksamma och lyhörda för att
Sara inte skulle inta en ”mammaroll” gentemot pojkarna och serva dem och lyhörda
för att pojkarna inte skulle osynliggöra henne.
Vi videofilmade matsituationen och då såg vi att det inte alls blev som vi hade
tänkt oss. Pojkarna tog tid av den vuxne genom att de pratade och pratade och även
om den vuxne inte uppmuntrade dem så pratade de och påkallade uppmärksamhet.
De fick både positiv och negativ uppmärksamhet. Sara var tyst och fick lite uppmärksamhet
och nästan osynliggjordes av den närvarande vuxne och även av pojkarna
runtomkring. Erik var från början väldigt emot att sitta bredvid Anna, 1 1/2 år, men
han accepterade det till slut och började t o m hjälpa henne lite. Däremot pratade
han inte med Sara, han såg henne knappt.
En situation som utspelade sig vid samma matbord en månad tidigare när Sara,
Erik, Simon, Hans, 4 år, och en vuxen satt där är följande:
Simon sade när han var klar med en portion,
”Spagetti!!”.
”Vadå, spagetti?” frågade den vuxne.
”Spagetti!!!” sade han igen och pekade på spagettiformen.
”Jaa, det är spagetti där. Vad menar du?”