Kunskap bryter könsmönster - Pedagogiska institutionen - Umeå ...

måga var att införa ett faddersystem där de äldre barnen fick vara faddrar för de
yngre. Flickor var faddrar för flickor och pojkar var faddrar för pojkar. Som fadder
skulle man hjälpa till vid olika situationer som kunde upplevas lite svårare av
de yngre i klassen t. ex. läsa, idrotten, badet, knyta etc. Det gör att de ”tuffa” starka
barnen känner ett ansvar för de yngre. Även de som är mer ”försiktiga” blir stärk
ta av att få känna att de klarar av situationen. De yngre får en större trygghet med
de äldre barnen, de får någon att lita på.
31
Resultat
Fadderverksamheten fungerade bra till en början. Redan första dagen såg vi positiva
effekter21 . Bland annat en stor pojke, som utan att vi behövde säga till hjälper sitt fadderbarn
att knyta skorna. Eller dagen efter22 då en sexårig flicka kommer fram till en
av oss och ber om hjälp, ”för hon inte kunde hitta sin hjälpande hand”. Det hade förmodligen
blivit ännu bättre om vi kommit igång med fadderverksamheten redan i
början av höstterminen.
Guldkorn
9/2-00
Vi hade dagen innan infört faddersystemet i klassen. Vi förklarade att de större flickorna
och pojkarna skulle bli de yngres ”hjälpande händer”. På rasten fick en av de
sexåriga pojkarna hjälp med att knyta snörena på sina skor. Hjälpen fick han av en
av de stora, normgivande pojkarna.
• Vi vill att både flickor, pojkar, kvinnor och män ska bli respekterade. Vi upplevde
att det allt som oftast var pojkar som ignorerade våra tillsägelser. Flickorna respekterade
oftare vårt ord direkt, med pojkarna kunde det behövas tillsägelser både två och
tre gånger. Det tog onödig tid eftersom det ofta handlade om vedertagna regler och
normer. Dessutom var det tålamodsprövande att alltid säga till samma pojkar om
samma saker ett flertal gånger per dag. Det var även så att pojkarna ofta ignorerade
flickornas nej och tillsägelser. Som om deras nej inte betydde just nej.
Om det är en grupp som inte respekterar en annan får man lov att träna dem i
det. Vi pratade med barnen om vad respekt är. Att alla, oavsett vem det är, vill bli
respekterade om de säger ifrån på något sätt. Hur visar man respekt? Vad händer
om man inte visar respekt? Visar vuxna respekt för barn? Är det någon man inte
behöver visa respekt för? Visar pojkar respekt för flickor? Flickor för pojkar? Det
var några av frågorna vi diskuterade. Vi arbetade också med ”Lika som bär” (1999)
en skrift från Skolverket, som handlar om allas rätt till respekt.
Vi vuxna tyckte att vi fick tjata så mycket och att det tog onödigt mycket tid och
kraft av oss. Vi pratade med klassen om detta och hur viktigt det är att visa respekt
som t. ex. att när någon vuxen, flicka eller pojke säger ifrån så ska det räcka med
första tillsägelsen. Man ska inte behöva tjata. Det är kraftkrävande att diskutera
saker som egentligen inte ska behöva diskuteras. Eller som i en del fall behöva lägga
kraften och tiden på att tjata om samma sak fler gånger till samma barn.
21) Guldkorn 9/2
22) Guldkorn 9/2