Rapport Polisen - Ekonomistyrningsverket

Hur mäts och analyseras resultatet?
VPOP infördes 2006 men utvecklingen av systemet har fortsatt. Enligt polisens
årsredovisning för 2007 började VPOP användas i ”större omfattning” av
polismyndigheterna och Rikskriminalpolisen under 2007. Skillnaden mellan
myndigheter när det gäller utnyttjande och kunskaper om verktyget dock bedömdes
vara ”relativt stor”. Även vid ESV:s besök på polismyndigheter framkommer att
systemet används. Även skillnaderna mellan polismyndigheter framkommer även om
de inte i ESV:s material framstår som alltför stora. Ett exempel på skillnad är
kvaliteten på informationen i VPOP. I en myndighet beskrivs informationen som vag
och allmän, av regleringsbrevskaraktär. I en annan myndighet talar ett vakthavande
befäl om att informationen nu fått förtroende som utgångspunkt för planerade
insatser. En chef i Stockholm City säger med hänvisning till Gunnar Ekmans
avhandling från ”Text till batong” att VPOP nu börjar ersätta fikapratet som
planeringsbas.
Polisens operativa verksamhet följs också upp i systemet för verksamhetsuppföljning
(VUP) och presenteras genom Polisens resultatrapporter (PRR). Detta system
fungerar också och tillämpas såväl för avrapportering mot uppdrag i
planeringsförutsättningar och regleringsbrev som i den interna uppföljningen på olika
nivåer.
Denna uppföljning och redovisning har kritiserats. Kritiken kan i huvudsak delas upp
i två grupper. Å ena sidan avser kritiken att uppföljningen fokuserar på mätbara och
inte prioriterade brott. Å andra sidan avser kritiken att en stor del av arbetet inte
fångas upp av mätmetoden, vilket kan handla om dels det brottsförebyggande arbetet,
dels de stora brotten – ”särskilda händelser”.
Rikspolisstyrelsens internrevision bedömde efter en granskning 2007 av införandet
av PNU och PUM vid tre polismyndigheter att ”acceptansen för modellerna var
god”. Samtidigt fann dock internrevisionen att uppföljningen av polisverksamheten
”genererat visst motstånd”.
På flera håll har dock framförts att det finns ett missnöje med uppföljning på
individnivå. Polisarbetet bygger på laginsatser och en oro finns för att den
individuella uppföljningen leder till en mer ineffektiv verksamhet då fokus kan
komma att hamna på att uppnå statistikpoäng (pinnjakt). På flera håll i
organisationen rapporteras om minskad trivsel och ökat motstånd mot
modellerna till följd av den utökade uppföljningen som uppges skapa press och
olust hos vissa medarbetare. 86
Kritiken har också framförts av polisforskare som Stefan Holgersson och
administrationsforskaren Anders Ivarsson Westerberg i avhandlingen
86 Rikspolisstyrelsen (2007:6), s.13
65