18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

7.0.2. Teoretiska problem
Det största problemet inom arkeologin, när vi lämnar typologiska, kronologiska och rumsliga
frågor och istället bearbetar sociala frågor, är att vi tvingas dra slutsatser om hur samhället var
beskaffat som minst, och inte hur det var egentligen. Finner vi fiskben och sälben men inte
ben från nötboskap, innebär det att man som minst endast åt fisk och säl och ingenting annat.
Men från TRB tycks det i princip inte finnas ett enda känt ben på Gotland, vilket i konsekvensens
namn innebär att man som minst inte åt någonting alls. En idiotisk slutsats enligt de flesta
arkeologer. Vad jag vill ha sagt med detta exempel är att det finns ett betydande mörkertal
som vi måste ta hänsyn till om vi verkligen vill veta hur det var egentligen, och inte hur vi
personligen vill att det ska ha varit för att vi ska slippa behöva anstränga vår forskarkapacitet.
Många arkeologiska modeller anger endast hur situationen var beskaffad som minst. Är man
bara medveten om detta är det inga större problem, men dess värre finns månne alltför många
arkeologer som ännu inte förstått skillnaden vilket framgår av deras resonemang och bevisföring
i skrift och tal.
Fortsätter vi nysta på innehållet i den konkret sett totalt okända näringsekonomin inom TRB
på Gotland kan vi mena att man som mest eventuellt kan ha ätit allt sådant som bär, frukter,
blad, nötter, säd m.m. som inte kan ha lämnat några spår efter sig till idag. Men redan med
detta erkännande - av ett existerande mörkertal - har vi accepterat att det arkeologiska materialet
endast uppvisar en liten del av den verklighet vi söker. Med andra ord indikerar fiskekrokar,
harpuner, fiskben och sälben nästan ingenting om näringsekonomin sammansättning
och betydelse om vi inte samtidigt kan visa att alla andra näringsgrenar ratats. Det kan vi inte
idag, i varje fall inte utifrån de analyser som utförts hittills, men som till vis del är möjliga
genom C 13-analyser och spårämnesanalyser. Därmed kan vi inte heller påstå att GRK hade
en i hög grad maritim näringsekonomi, utan att samtidigt blotta en rad högst personliga åsikter
som inte direkt har med den vetenskapliga argumentationen att göra. En del arkeologer kommer
sannolikt även framledes att leva med den fasta tron och övertygelsen att GRK utgjordes
av ett enkelt fiskarsamhälle, men detta är inte ett påstående som bygger på accepterade arkeologiska
metoder. Istället är det ett påstående som endast säger hur det var som minst och som
upprepats i brist på vetenskaplig prövning. Att påståendet saknar en vetenskaplig bevisning
och istället återger personligt godtycke och bristande källkritik hoppas jag framgår för alla
skolade arkeologer. Men detta innebär alltså inte att påståendet rörande GRK kan sägas vara
felaktigt - ännu - bara att vi inte kan framlägga en vetenskaplig bevisning som indikerar
dess rimlighet och riktighet. Som mest är det en korrekt slutsats. Vad som dock visar att slutsatsen
är felaktig är alla de egendomliga konsekvenser som påståendet leder fram till. Vill
man anta att GRK utgjordes av isolerade primitiva fiskarfamiljer, får man också acceptera att
man automatiskt tvingas bemöta absurda konsekvenser. Om man istället försöker forma en
teori som tar hänsyn till alla omkringliggande faktorer, utan att få några absurda konsekvenser,
uppstår en helt annan bild av de människor som uppbar t.ex. den gropkeramiska kulturen.
Först när vi inser problemen och de logiska konsekvenserna av de kända faktorerna som berör
de enskilda problemen, kan vi skapa teorier som på ett tillfredsställande sätt kan förklara det
vi kan iaktta. Om vi medvetet eller omedvetet (för att vi inte tillräckligt väl känt till vidden av
ett problem) bortser från kända faktorer, kan det visserligen leda till slutsatser som är logiska
gentemot de valda faktorerna, men som kan visa sig vara direkt ologiska om även de övriga
kända faktorerna tillförs.
Att vår socio-ekonomiska bild av forntiden ser ut som den gör idag beror i hög grad på att de
sociala analyserna för närvarande är relativt diffusa och oklara i jämförelse med de mer be-
114