18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

existensen av dessa artefakter är ett indirekt bevis på att någon form av idag okända hjälpmedel
utvecklats och använts. Därmed har vi accepterat att det finns ett mörkertal vad gäller
deras tekniska hjälpmedel. Frågan är således inte om dylika hjälpmedel förekommit, utan i
vilken utsträckning de förekommit, och vilka i samhället som ansvarade för den, samt vilka
bakomliggande behov och orsaker som möjliggjort framtagandet av denna kunskap.
Påvisandet ovan att långdösen i Tofta sn är konstruerad efter någon form av geometrisk talrelation,
anses av vissa forskare vara en slutsats som är en direkt omöjlighet. Men detta beror
inte på att de har argument som visar att geometri var en omöjlighet under neolitikum, utan att
de försummar betydelsen av att försöka klarlägga mörkertalet vad gäller den dolda kunskapen
som fanns under neolitikum och som vi bara kan ana oss till. Det vill säga den kunskap som
fanns under neolitikum men som svårligen eller omöjligen går att rekonstruera med dagens
metoder.
Med tanke på bredden i den kunskap som går att påvisa under neolitikum kan det anses vara
mycket troligt att även kunskapen om förhållandena på himlavalvet varit tämligen omfattande.
Om så var fallet skulle inte detta falla utanför den allmänna bilden av neolitikum. Tvärtom
kan vi mena att spår efter astronomisk kunskap är mer eller mindre förväntad under neolitikum.
Ett exempel som tycks antyda ett konkret nyttjande av dylik kunskap är orienteringen av
megalitgravarnas gångriktning. Ett annat exempel, och som blivit kraftigt omdebatterat den
senaste tiden är den bakomliggande orsaken till slipskårorna, vilka främst är kända på Gotland
men som också finns företrädda i olika landskap i södra Sverige.
7.5.1. Tolkningar av slipskårorna
En fornlämningstyp som blivit omdebatterad under relativt lång tid är svärdslipningsstenarna,
sliprännorna eller slipskårorna på Gotland. Diskussionen berör både deras datering och funktion.
Utanför Gotland är lokaler med ett större antal slipskåror extremt ovanliga men exempel
finns från skilda delar av norra Europa. Med tanke på de skilda uppfattningar som finns rörande
dessa fornlämningar kan det finnas anledning att sammanfatta denna diskussion. (jfr sammanfattning
hos Gannholm,K.E. 1974)
Med slipskåror avses ett löst naturblock eller en fast häll där längre eller kortare, djupare eller
grundare rännor av växlande bredd är inslipade. De är djupast i mitten och har ett avtagande
djup mot ändarna. Slipräfflor i skårornas längdriktning, liksom rännans symmetriska form
visar att de måste ha uppkommit genom någon form av slipning. Frågan är av vad som åstadkommit
denna slipning, varför och när det utförts, och av vilka i samhället?
Säve (manuskript, c:a 1866) noterade deras utspridda placeringar och närheten till vatten. Han
antog att man i dessa slipat "stenvapen och flintredskap, som man kallar 'Thors-kilar', och
som på Gotland finnas så talrika fastän aldrig af landets sten eller kalk." Därtill noterade han
att räfflorna gick i samma väderstreck, förutom en del som kan korsa de övriga rännorna.
Vidare sägs att 6 rännor finns på en förstörd bildsten, att rännor kan finnas på olika sidor av
ett och samma block, och att de uppkommit genom en pendelrörelse av en människoarm. Han
meddelar också att det vid Rone hamn tidigare ska ha funnits 52 slipränneblock.
150