18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

dast kända i megalitgravar som blivit utgrävda. De är kända både i Skåne och på Västkusten,
samt i Danmark och norra Tyskland.
Kantkedjan och blockpackningen är tämligen ordinär för svenska förhållanden om vi bortser
från valet av bergart som för Toftadösens del har styrts av den lokala tillgången. Även på
andra orter i NO Europa har valet av bergarter styrts av den lokala tillgången. Kammaren i
Toftadösen har dock byggts av en bergart som nära ansluter till de skånska förhållandena.
Rektangulär kantkedja är relativt vanligt bland de skånska dösarna, speciellt i SV Skåne. Flera
av dem är skadade eller av andra orsaker svåra att bedöma till form och utseende. Ingen av
dem kan idag sägas ha en kantkedja med indragna kortsidor som Toftadösen. På Västkusten
däremot finns två dösar med rektangulär kantkedja som har en ansats till minst en indragen
kortsida vardera (Hogdal sn RAÄ nr 111, Morlanda sn RAÄ 266). Den rektangulära kantkedjan
uppträder någorlunda regelbundet rent geografiskt längs västkusten, oberoende av hur
många dösar som är kända inom ett visst område. I Skåne däremot är utbredningen av rektangulär
kantkedja helt annorlunda, i och med att det inte tycks vara påverkad av det faktiska
geografiska avståndet, utan snarare kan ses som en ordinär hög- eller lågfrekvent konstruktionsdetalj.
Förutom den stora likheten med den öländska dösen och vissa skånska dösar, främst då den
ovannämnda i Järrestads sn, uppvisar Toftadösen en typ av konstruktion som även återfinns i
Danmark och i norra Tyskland. I de två sistnämnda områdena kan man de att dösens strikta
konstruktion är i upplösning vid övergången från tidig- till mellanneolitikum omkr. 3350 BC.
Det förefaller sannolikt att antalet väggstenar ökar i ett första steg, innan utvecklingen i Danmark
(och Sverige) snabbt påverkar hela konstruktionen varvid utvecklingen till gånggriftens
stora kammare och enormt mycket längre gång var ett faktum. Dessa stora dösar är betydligt
vanligare i Tyskland och Danmark än i Sverige. Där kallas de "Grossdolmen" respektive
"Stordysser". Konstruktionsmässigt ligger Toftadösen mellan dessa Stordysser och sena
skånska dösar. (jfr Aner,E. 1963)
En viktig likhet mellan Toftadösen och de nordtyska grossdolmens är att sistnämnda grupp
relativt ofta har en rektangulär kantkedja med indragna kortsidor på samma sätt som på Gotland.
Dock brukar de samtidigt ha en trapezoid form där den ena kortsidan är markant kortare
än den andra, vilket inte är fallet med Toftadösen. Således finns det en hel del i konstruktionen
som i synnerhet pekar mot Skåne och norra Tyskland. (jfr t.ex. Schuldt,E. 1972)
Med denna jämförelse får vi dels en tämligen klar datering, och dels en klar riktning på var
impulserna förefaller ha kommit ifrån. Dateringen av Toftadösen bör ligga vid tiden 3400-
3350 BC, möjligen obetydligt senare runt 3350-3300 BC. Impulserna kan visserligen ha kommit
från Öland, eller någon plats i Skåne som t.ex. Järrestad, men de kan också ha kommit
direkt från södra Danmark eller norra Tyskland. Det gör att Toftadösen är en kulturyttring
som härstammar från den skandinaviska trattbägarkulturen, och att den byggts i slutskedet av
tidigneolitikum, eller allra senast under en begynnelsefas av mellanneolitikum; c:a 3500 BC.
31