18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

tvärs över dessa slipsvackor. Han daterar dem till stenåldern, p.g.a. en fyndomständighet som
visar att en lokal måste dateras till tiden för stenålderns slut och bronsålderns början.
Munthe (1929) noterade att de nästan alltid återfinns vid "vattendrag, sjöar eller gamla bryjor,
mera sällan även annorstädes, men då vanligen på så låga nivåer i förhållande till havsytan, att
man har all anledning antaga, att de vid tiden för rännornas tillkomst lågo invid den dåtida
havsstranden".
Han antog att de härstammade från stenåldern. Han noterade även att de lösa blocken påträffades
på betydligt lägre nivåer än de i fast häll. Dessa block påträffades ner till 1,7-2 m.ö.h. på
öns södra del, 2-2,3 m.ö.h. på den mellersta delen, och 2,5-3 m.ö.h. på Gotlands norra del.
Munthe (1933) står för den första gedigna analysen av slipskårorna som fysisk företeelse. Här
finner vi också en historik över slipskåreforskningen. Han skiljer mellan slipblock (lösa block
med sliprännor) och sliphällar (fast häll) och noterar bl.a. följande:
• c:a 60% av slipblocken är av granit, många av gnejs och hårda gotlandskalkstenar.
• Slipblocken uppträder dels enstaka och dels i grupp. Ronehamn med 52 dylika block torde
vara rekordet. Antalet rännor per block varierar från 1 till 10-13 st.
• Rännorna i sliphällarna uppträder vanligen i grupper, där antal varierar från en enda upp
till 62 st (Häxarve i Buttle) och c:a 55 st (Grauns klint i Lärbro) påvisats.
• Minst 410 slipblock med runt 1100 rännor, och 34 sliphällar med runt 400 rännor var då
kända på Gotland.
• Rännorna är raka i sin längdriktning, men i sällsynta fall är de svagt böjda på så sätt att
ena kanten är rak medan den andra är svängd.
• Storlek:
längd: c:a 20-125 cm, vanligen 70-90 cm.
bredd: c:a 3-10 cm, vanligen 7-10 cm.
djup: c:a 1-10 cm, vanligen 2-5,5 cm.
• Rännor i slipblock kan i längdriktningen vara avklippta på grund av att deras djupare del
ligger vid blockkanten. Endast en del av dessa beror på att blocket ifråga rämnat i en
senare.
• Vanligen ligger de vid vatten av något slag, men inte alltid.
Han antar "att slipningen utförts av människor, vilka stått i fortsättningen av rännornas längdriktning
samt fram och tillbaka skjutit något vid en spak eller dylikt fästat hårt föremål. Detta
föremål torde ha varit en hård bergart: diorit, diabas, granit, flinta, kvarts eller kvartsit, varemot
det synes vara uteslutet, att man slipat "svärd" eller andra föremål av brons eller järn"
(s.23)
Nivåerna på de lägst liggande blocken är jämn om den uttrycks som procent av gränsen för
Litorinamaximum (LG). Nivån på 24 uppmätta lokaler med block varierar mellan 9,6% till
21,7%, medan de flesta återfinns på nivån 10,5% - 14,5% av LG.
Dateringen för denna nivå, räknat på tiden då havsnivån låg vid slipblockens fot lyder på c:a
600 e.Kr. Denna beräkning grundar sig på direkta jämförelser med den preliminära landhöjningskurvan
i Stockholmstrakten, vilket medför att dateringen måste ses som tämligen osäker.
Dock styrks denna datering indirekt av den nuvarande (mellan åren 1825-1927) landhöjningens
hastighet.
152