18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

7.1. Befolkningsberäkning
Ännu finns inga säkra och etablerade metoder för att kunna räkna ut hur stor en förhistorisk
population har varit, inte ens på ett ungefär. I extrema situationer kan vissa gynnsamma möjligheter
till en beräkning uppstå, och i dylika fall kan det finnas anledning att tro att en viss
framräkning ger en rimlig bild av den berörda populationens storlek. Ett sådant fall är t.ex.
beräkningarna för Uppland under yngre järnålder (Ambrosiani, B. 1964). Men detta bör
betraktas som ett relativt unikt undantag. Motsvarande beräkningar är t.ex. inte möjliga att
utföra i Västergötland (jfr Blomqvist,Å. & Bägerfeldt,L. 1987; Blomqvist,L. 1991b).
De försök till beräkningar som utförts för neolitikum brukar i regel endast ange populationens
storlek som minst och då menar jag verkligen den absolut minsta möjliga populationen, medan
den faktiska storleken kan ha varit mångdubbelt större. Att dylika beräkningar inte ens
visar en rimlig bild av befolkningens storlek, vill jag försöka visa nedan.
I brist på väl utvecklade metoder för befolkningsberäkningar kan det trots bristerna finnas
anledning att utföra vissa försöksmässiga beräkningar. Inte i första hand för att försöka nå
säkra belägg för befolkningens storlek, utan för att nå en ökad förståelse för de skilda artefaktgruppernas
relativa sällsynthet. Mängden föremål, relativt sett i förhållande till antalet
individer, är en viktig indikator för att underlätta en bedömning av de enskilda föremålsgruppernas
praktiska funktion, den bakomliggande ekonomin, och dess roll i de sociala
relationerna.
Antalet generationer som är direkt berörda av de neolitiska kulturernas artefakter. Räknat
utifrån 30 år mellan generationsväxlingarna.(Kompletterande anm: Mer rimligt är dock c:a
26 år)
117