18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

del II. Lösfynden m.m.
De neolitiska lösfynden från Gotland vilka förvaras vid Statens Historiska Museum i Stockholm
och Fornsalen i Visby omfattar 661 föremål (exkl. bergartsyxor utan skafthål) vilka är
fördelade på 41 skilda typer. Däri ingår inte undertyperna till mångkantsyxor, dubbeleggade
yxor, stridsyxor och hagebyhögayxor. I detta antal ingår endast föremål med känd fynduppgift,
vilket här avser en viss enskild socken som minst. De är fördelade på 87 av de 92 socknarna.
Föremålen är av allmänna sydskandinaviska typer med två smärre undantag. Mångkantsyxornas
formmässiga uppbyggnad motsvarar inte full det som gäller i västra Götaland,
även om de för övrigt står varandra mycket nära. Därtill är ett visst antal hagebyhögayxor
tillverkade av en typ av sandsten som eventuellt är gotländskt ursprung. I övrigt kan samtliga
föremål vara importerade.
Endast tre neolitiska depåer är kända. Samtliga består av tunnackiga flintyxor typ I (c:a 3700
BC). Av stenkammargravar är en enda megalitgrav (dösen ovan) känd, samt 19 hällkistor med
säker datering till DOK (c:a 2400-1500 BC) och 5 med sannolik datering till DOK. Dateringarna
ligger förhållandevis sent i SN. Fyra av fem dateringar av flintdolkar i dessa hällkistor
pekar på tiden c:a 2000-1800 BC. Av gruppen flatmarkgravar och motsvarande gravar är
merparten från GRK. Ungefär 160 individer är kända från c:a 140 gravar och de kan dateras
till c:a 3000-2400 BC. Enstaka gravgåvor visar en stark koppling till TRB men också till
STY. Från SN/DOK är tre kollektiva flatmarksgravar kända. Sammantaget för DOK (exkl.
dösen) är c:a 120 individer kända, varav runt 70 av dem kommer från endast 5 av hällkistorna/flatmarksgravarna.
Sjuttio aktivitetsytor ("boplatser") av olika slag med säker eller sannolik datering till någon
del av stenåldern har registrerats på Gotland. Inte på en enda av dem kan ett säkert och konkret
boende påvisas. GRK-lokalerna är framträdande, inte genom antalet utan genom sin
vanligen rika mängd på såväl keramik som djurben. Stora ytor med förhöjda fosfatvärden är
också kännetecknande, liksom på "yxboplatserna" som för övrigt utmärker sig genom ett
större antal bergartsyxor utan skafthål. De största av de sistnämnda lokalerna kan i detta
arbete påvisas tillhöra TN (c:a 3950-3350 BC) och inte mesolitikum som tidigare antagits.
Aktivitetsytor som kan dateras till SN/DOK är mycket få trots ett förhållandevis stort lösfyndsmaterial.
Pollenanalyserna påvisar en agrar näringsekonomi under hela neolitikum och med en betydlig
förändring under TRB och GRK (ÄN-YN). Den klarlägger också en strukturell agrar förändring
runt 2400 BC, vilket kan innebära en kraftig ökning i verksamheten. Strandlinjens nivå
kan någorlunda säkert fixeras under perioden 5400-2600 BC, medan uppgifterna därefter blir
vagare. Indikationer antyder en mycket kraftig nivåsänkning efter omkring 2600 BC.
Lösfyndens utbredning samt relativa antal (räknat per nutida åkerareal, exkl. yta som under
aktuell tid låg under vatten) motsvarar situationen i västra Götaland. Olika tider uppvisar olika
spridningsbilder, där problemet kust kontra inland är ett allmänt tema under hela neolitikum.
del III. Problem och konsekvenser
För att försöka skapa en så rimlig modell som möjligt för det gotländska samhället under
neolitikum, hur det varierat och hur det har utvecklats från en tidsperiod och kultur till en
annan, behöver man ta hänsyn till så många faktorer som möjligt. Tidigare har forskningen
162