18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

(c.700-1100 e.Kr.) som har 10 slipskåror på bildsidan och 9 st på baksidan, och de är följande
konstateranden:
• Slipskårornas fördelning på bildstenarna indikerar att blocket var betydligt större när slipskårorna
inristades.
• Slipskårornas repor är äldre än bildmotivens huggmärken Huggningen av bildmotiven
skär enskilda repor i slipskåran. Om huggningen skulle vara äldre än slipskåran skulle
gropen från huggningen ha fångat upp sandkorn och givit upphov till de långsträckta
reporna i slipskåran. Så är inte fallet. Reporna fortsätter på ömse sidor om huggningen av
bildmotivet, varför slipskåran måste vara äldst.
• Ett rutmönstrat segel har huggits in över en slipskåra.
• Ingenstans på stenen kan man konstatera att bilderna blivit bortslipade av slipskåror eller
dylikt.
Han noterade också att det förekommer enstaka repor som löper vinkelrätt mot rännans riktning.
Hans tolkning är istället att riktningarna har en astronomisk innebörd, och att bildsidan har de
äldsta slipskårorna eftersom denna yta är slipad av inlandsisen och bör ha legat uppåt när slipningen
påbörjades. Sex av de tio slipskårorna på bildsidan dateras av honom till 2835-2786
f.Kr. och en preliminär datering av de på baksidan indikerar tiden 2505-2437 f.Kr.
Henriksson (1989) framlade jämförelser mellan de astronomiska teorierna rörande slipskårorna
på Gotland och gånggrifterna på Falbygden i Västergötland, där flera preliminära samstämmigheter
kunde påvisas. Därtill anges också en del nya beräkningar och slutsatser.
• De äldsta slipskårorna på Gotland är från år 3294 f.Kr. och denna datering infaller endast
fem år efter den totala solförmörkelsen den 1/9 år 3299 f.Kr. som berörde den södra
halvan av Gotland.
• Det stora slipskåresystemet vid Grauns klint i Lärbro sn har påbörjats år 3294 f.Kr.,
liksom vid ett 10-tal andra platser. Som referenspunkt användes en av de två mest
ljusstarka stjärnorna inom månens rörelsefält på himlavalvet, nämligen Spica.
• Den 23/10 år 3358 f.Kr. inträffade en märklig ringformad solförmörkelse över norra och
östra Gotland, då 99,8% av solen var förmörkad.
7.5.3. Slipskårornas funktion och datering
Den stora mängden slipskåror på främst Gotland påvisar en relativt omfattande verksamhet,
och inte på en sporadisk slipning som på de flesta andra lokalerna på fastlandet. Av rent
praktiska skäl kan vi avskriva hypoteserna att slipskårorna uppkommit vid slipning av svärd
och värjor men också vid slipning av artefaktgrupper som enkla skafthålsyxor (Tors-kilar),
flintyxor och trindyxor och motsvarande yxor. Det innebär att vi idag inte har någon känd
artefaktgrupp som kan sammankopplas med slipskårorna. Om någon speciell artefaktgrupp
generellt sett har slipats i slipskårorna måste denna grupp bestå av ett förgängligt material
som medfört att dessa artefakter inte finns kvar idag. Detta antyder att som minst är det själva
slipskårorna som är det primära, inte det som slipades.
155