18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

• Skal av Dentalium entale från Kattegatt , Skagerack eller den danska kusten. (4 st gravar
vid GRK-gravfälten i Ire, Visby och Västerbjers. (Janzon,G.O. 1974,s. 99)
• Bärnsten, sannolikt från Skåne eller Danmark. (6 st gravar vid GRK-gravfälten i Ire,
Västerbjers och Visby samt minst en grav vid Ajvide. (Janzon,G.O. 1974, s.101; Flyg &
Olsson 1985; Ajvide: eget deltagande)
• Jylländska stridsyxor från området runt Jylland. (2 gravar vid GRK-gravfälten i Visby och
Västerbjers; Janzon,G.O. 1974,s.51)
• Samtliga större föremål i flinta bör ha importerats färdigtillverkade direkt eller indirekt
från Skåne-Själlnad. Denna grupp berör omkring 80-tal kända TRB-flintyxor, 60-tal
GRK-/STY-flintyxor, 25-tal skafttungepilar, runt 200 flintdolkar och 30-tal övriga DOKföremål.
(se kap. 4.1-2 ovan; jfr Blomqvist,L. 1989b,s.301ff)
• Merparten av skafthålsyxorna kan mycket väl vara importerade från det svenska
fastlandet. Det gäller framför allt dubbeleggade yxor (20-tal), svensk-norska stridsyxor
(10-tal) och de enkla skafthålsyxorna (270-tal). Endast enstaka mångkantsyxor, och de
hagebyhögayxor som är tillverkade av sandsten förefaller vara av inhemsk tillverkning på
Gotland.
• Minst en av trindyxorna kan anses vara importerad då den är tillverkad av dioritporfyrit.
Denna bergart har iakttagits i Kråksmåla sn i Småland. (lösfynd från aktivitetsyta nr 43,
Nygårds i Vallstena sn; Nihlén,J. 1927,s. 55)
• Även TRB-keramiken kan vara importerad, vilket indikeras genom användandet av en
kalkfri lera. Detta är något som inte uppträder naturligt på Gotland, om inte mycket
speciella omständigheter varit rådande. (Österholm,I. 1989,s.80ff)
Inte något endaste av alla dessa föremål skulle ha varit förväntad på Gotland om det inte hade
funnits ett väl utvecklat kontaktnät i södra Skandinavien, samt starka sociala band mellan de
individer som återspeglas av de importerade föremålen. Förekomsten av dessa föremål indikerar
således mycket starkt att ett dylikt kontaktnät måste ha existerat. Frågan är hur och varför
det utvecklats, och vilka i samhället som upprätthållit det, samt vilka konkreta uppgifter detta
lilla urval individer haft i samhället. För att kunna pröva hur detta samhällssystem varit organiserat
måste olika typer av hierarkiska system användas i testerna, eftersom det iakttagna
arkeologiska fenomenet knappast kan återspegla ett jämlikt samhälle som en del forskare
antytt. Men en dylik prövning ligger utanför målsättningen i denna studie.
För att ett väl utvecklat kontaktnät ska ha kunnat fungera under neolitikum kan vi anse att
man behövde rejäla sjöfarkoster. Österholm blandar in lite Söderhavsromantik i sina slutsatser
och anför att nyttjandet av katamaraner, eller snarare en urholkad stockkanot med utriggare,
kan ha använts av den gotländska befolkningen (Österholm,I. 1989,s.185ff). Sannolikheten
för detta förefaller dock vara extremt lågt. Dels för att ett större antal stockkanoter, daterade
från stenålder till tider långt in i järnåldern, påträffats runt om i södra Sverige, men inte i ett
enda fall med spår efter en utriggare. Inte heller anför Österholm några kända kontakter
mellan Östersjöområdet och Stilla Havet under forntiden varigenom denna båttyp kan ha
spridits vidare. Inte heller finner vi belägg för en egen europeisk utveckling av denna båttyp.
Belägg saknas helt på närmare håll som i norra Europa men också i Medelhavet. Tvärtom kan
vi utifrån mena att det förefaller tämligen säkert att katamaran inte har använts i norra Europa
159