18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

tillfogar påståendet att denna produktion inte har syftat till ett överflöd som mer eller mindre
ruttnat bort, utan till ett direkt behov i samhället, leder det till den konkreta konsekvensen att
befolkningen var ungefär lika stor i början av SN som år 1000 e.Kr. Den gotländska befolkningen
storlek år 1000 e.Kr. har beräknats till c:a 1200 gårdar à 12 personer vilket ger en total
befolkning om c:a 14400 invånare, och detta befolkningstal förefaller endast ha varit obetydligt
lägre år 200 e.Kr. (Carlsson,A. 1983,s.17ff; Carlsson,D. 1979, 1983).
Även för järnåldern är det viktigt att markera att varken lösfynd, depåer, gravar eller husgrunder
kan användas för kontinuerliga beräkningar av befolkningsstorleken, utan det sker genom
den totala bilden av artefakter i kombination med vissa mer konkreta uppgifter från medeltid
och senare tider. För vissa tider är husgrunder o.dyl. närmast obefintliga, och för andra tidsperioder
kan gravarna och de lösfunna föremålen vara sällsynta men tillsammans kan de ge en
betydligt klarare bild.
Faktum är att om vi utifrån denna befolkningsberäkning för järnåldern använder oss av pollendiagrammet
som en direkt vägledande indikator på den gotländska befolkningens storlek
under t.ex. SN, får vi fram en befolkning på minst 10.000 och högst 15.000 invånare. Om
befolkningen var lägre måste man ha låtit stora mängder föda fått ruttna bort eller exporterat
det på ett organiserat handelsmässigt sätt. Hur vi än vänder oss, tycks vi få fram en mycket
stor befolkning som måste ha haft en klar organisation i samhället för att ha kunnat fungera.
Och detta allra senast från SN:s början c:a 2400 BC. Rimligen fanns det redan långt tidigare.
En av de viktigaste felkällorna synes inte vara frågan rörande export av näringsprodukter,
utan det mörkertal som kan finnas i de maritima näringsgrenarna. Detta mörkertal minskar
dock inte den beräknade befolkningsmängden. Tvärtom höjer den nivån. Detta är något vi
måste ta med i beräkningarna i huvudsak under YN och för GRK.
Den i runda tal 5- eller t.o.m. 10-dubbling av kulturpåverkade växtarter vid gränsen YN/SN
c:a 2400 BC (se kap.6.4), innebär således inte att befolkningen måste ha mångfaldigats lika
mycket. Upphörandet eller i varje fall den kraftiga minskningen av den maritima verksamheten
under GRK kan ha haft en direkt motsvarighet i den kraftiga terrestriska ökningen i det
öppna landskapet vid övergången till DOK, vad gäller produktionen av föda. Det skulle rent
teoretiskt kunna innebära att befolkningstalet i stort sett var oförändrat från GRK och fram till
SN. I realiteten bör vi dock förmodligen räkna med en viss ökning av befolkningen, sett i ett
långtidsperspektiv från GRK:s början till DOK:s början. En ungefärlig befolkningsmängd på
Gotland under hela GRK om c:a 7000-10000 verkar inte vara någonting orimligt utifrån detta
resonemang.
För att kunna utreda detta vidare är C 13-analyser och motsvarande analyser av spårämnen i
människoben av största vikt för att kunna testa dessa teorier. Dylika analyser behövs för hela
forntiden på Gotland, och för GRK i synnerhet, för att kunna avgöra vissa mörkertal i beräkningen.
Det största problemet är att försöka beräkna befolkningens storlek under ÄN. Dels är den
terrestriska verksamheten i det öppna landskapet närmare dubbelt så omfattande som under
YN, och dels är det i högsta grad oklart i vilken omfattning maritim näringsfångst bedrevs. I
kapitlet nedan vill jag visa att de maritima näringsgrenarna fortsatte från mesolitikum till TN,
såvida de inte rent av är koncentrerade till TN. Vi måste därför även ta hänsyn till den maritima
näringen. En hypotetisk uppskattning till i runda tal 4000-7000 invånare på Gotland under
TN-MN kan endast ses som ett försök att erhålla ett rimligt närmevärde.
124