18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

Vi kan också finna exempel på kroppsskador:
* Den kvinnliga individen i Grausne uppvisar ett märke i höger knä efter ett djupt vertikalt
yxhugg, och detta utan tecken på läkning. (Österholm,I. 1989)
* En trepanering har iakttagits strax intill höger öra på en 12-13 årig manlig individ i en
tremansgrav i Ire. (Gejvall,N.G. 1974)
* Nio manliga individer (Ire 4 st, Visby 2 st, Västerbjers 3 st) har kraftiga märken vid
insidan av lårbenets nedersta del, vid muskelfästet. Detta bör ha uppkommit genom speciell
och långvarig aktivitet där stor muskelkraft har utvecklats. Fem av dem har det på vänster
lårben, tre har det på båda lårbenen, och en har det på enbart höger lårben. (Gejvall,N.G.
1974)
* Indirekt kan placeringen av två pilar indikera att en vuxen individ som gravlagts i Visby
(grav nr 4, Janzon,G.O. 1974) dött av pilskott. De två pilarna var en skafttungepil av typ C
och en benpil, vilka gick in mellan revbenen strax under skulderbladet. Skelettet kan numera
ej identifieras i samlingarna, varför ålders- och könsbestämning ej heller är möjlig att utföra.
6.1.3. Gravar från Senneolitikum - Dolkkultur
Av de runt 120-tal skelett som kommer från de 27 säkra och sannolika senneolitiska gravarna
(se Luthander,A. 1988; kap.5.2. ovan), kommer så många som c:a 70 av dem från endast 5 av
kollektivgravarna. Därtill kommer ett okänt antal individer vilka gravlades i dösen i Ansarve i
Tofta sn (se del I), vars C-14 datering pekar på bronsålderns period I, vilket infaller efter SN
men i slutskedet av DOK.
Några osteologiska analyser verkar inte föreligga rent generellt för dessa 120-tal individer,
utom i enstaka fall. Spridda uppgifter rörande de gravlagda individernas ålder och kön kan
dock finnas i rapporterna. (jfr Luthander,A. 1988)
Undantag gäller för Luthanders nr 25 i Alskogs sn; en flatmarksgrav med 13-17 individer,
varav 4 av dem var barn (Fürst,C,M., ATA dnr 67912/28) och nr 27; en hällkista med 22
vuxna individer; 21 män och 1 kvinna.
6.2. Djuren
De djurben som härstammar från stenåldern på Gotland, kommer nästan uteslutande från den
gropkeramiska kulturens aktivitetsytor och gravar. Nästan inga djurben är således kända från
mesolitikum, TRB, eller SN/ DOK. Ett undantag är benmaterialet vid Stora Förvar på Stora
Karlsö som i varje fall tycks gå tillbaka till TN. Ett annat undantag är bennålar från vissa hällkistor
och möjligen också en del av bennålarna från St. Förvar, vilka kan föras till DOK.
Ytterligare ett undantag synes vara Visborgs Kungsladugård i Visby som tidigare förts till
mesolitikum. Förekomsten av bl.a. får/get i benmaterialet , visar att i varje fall delar av detta
material måste föras till neolitikum och inte till mesolitikum.
83