18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

Lundberg (1873). Han framförde bl.a. antagandet att en del sliprännor vid kyrkor används
under en betydligt senare tidsperiod, nämligen för skärpning av stenhuggarmejslar under
medeltiden. I övrigt för han dem till stenåldern.
Munthe (1910) noterade att de lägsta blocken på ön ligger på en nivå motsvarande endast 12%
- 9,6% av nivån för Litorinamaximum, och framför därmed tolkningen att en del av blocken
kan vara från bronsåldern eller rent av från järnåldern.
Lithberg (1914) noterade att de fanns "spridda öfverallt på ön" och alltid i närheten av vatten.
Några av hans data över dem lyder:
• Storlek
längd: upp till 108 cm
bredd: 8-11 cm
djup: 5 cm eller mer, och ner till obetydliga spår.
• Rännorna finns oftast på stora granitblock.
• Rännorna har ibland en kant som är skarpare på ena sidan än på den andra.
• Blocken rymmer en enda, ett flertal eller ända upp till 12 rännor.
• Ibland korsar rännorna varandra.
• Blockens ytor med rännor sluttar ofta snett ner mot vatten.
• Sliprännor kan förekomma på baksidan av bildstenar.
Lithberg uppger 13 platser med sliprännor i fast häll. Antalet rännor skiftar: 50 st, 15-12 st,
14 st, 12 st, 10 st, 6 st, 3-2 st, 3 st, 3 st, 2 st, och "ett flertal" och två platser utan uppgift om
antalet.
Sliprännor i lösa block (84 lokaler):
Norder treding: 25 lokaler, varav 2 (8%) har uppgifter om minst 6 rännor (12 resp.
7).
Medel treding: 16 lokaler, varav 4 (25%) har uppgifter om minst 6 rännor (13 st,
10-tal, 7 st, 6 st).
Suder treding: 43 lokaler, varav 8 (19%) har uppgifter om minst 6 rännor (10-20
st, 12 st, 11 st, 10 st, 9 st, 8 st, 7 st, 6 st).
Angående deras placering nämner Lithberg att "det har ofta öfverraskat mig, att svärdslipningsstenar
ej sällan legat helt nära kämpgrafvarna", men han tillägger att "Nu synas många
tecken tyda på att kämpgrafvbygden står i direkt kontinuitet med den sista stenåldersbygden,
och det blir då begripligt, att en sådan öfverrensstämmelse kan konstateras." (s.101)
Rörande deras nivåer uppges att de i fast häll på två undantag när (15%) ligger ovanför Litorinagränsen.
De i lösa block ligger vanligen på en betydligt lägre nivå. Runt ett 15-tal (c:a 18%) ligger
under Litorinagränsen, och då ofta på en betydligt lägre nivå.
Han ansåg att de härstammade från slutet av stenåldern och möjligen början av bronsåldern,
och att man slipat enkla skafthålsyxor i dem.
Sernander (1919-20) kompletterar dessa uppgifter delvis genom att omnämna dels slipsvackorna,
som inte är utvecklade rännor utan snarare en glättning. Rännor kan sedan ha slipats
151