18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

ment vilka har till uppgift att påvisa vad som skett, av vilka i samhället, hur ofta, och framför
allt varför det skett. Alla dessa frågor rörande vad de gjort, under hur lång tid, hur ofta, och
varför, framgår nästan aldrig på ett odiskutabelt sätt i fyndmaterialet. Det innebär att ett konkret
boende endast är ett alternativ av flera möjliga. Därför förordar jag själv benämningen
aktivitetsyta, eftersom det innebär just det som det är frågan om. Ett visst antal människor har
varit aktiva på platsen. Vad som verkligen skett och varför, det tillhör den framtida forskningens
uppgifter att försöka utreda.
5.1. Depåer
På Gotland är endast 3 depåer kända från neolitikum. Av visst intresse kan vi notera att de
innehåller identiska föremål av samma typ och från samma tid (c:a 3700 BC). De är:
Hogrän: 15 st tunnackiga flintyxor typ I.
Vall: 7 st tunnackiga flintyxor typ I.
Visby: 11 st tunnackiga flintyxor typ I.
Dessa yxor ingår i lösfyndstabellen ovan, trots att de klassificerats som depåer.
5.2. Stenkammargravar
Av kategorin stenkammargravar finner vi minst en dös och ett visst antal hällkistor på
Gotland.
5.2.1. Dösar och Gånggrifter
En långdös, och ytterligare en möjlig dös är kända på Gotland. De är:
Tofta sn, RAÄ 14 (se del I i denna bok).
Tofta sn, RAÄ nr 27. (möjlig dös)
Ingen gånggrift är känd på Gotland.
5.2.2. Hällkistor
De senneolitiska hällkistorna på Gotland har bearbetats av A.Luthander (1988). Undersökningen
inrymmer tyvärr så pass många allvarliga brister att de redovisade slutsatserna inte kan
tillägnas något större vetenskapligt intresse. Dock kommer den nedan redovisade förteckningen
i hög grad att utgå från Luthanders katalog över senneolitiska hällkistor, vars innehåll i
viss mån kommer att diskuteras nedan.
60