18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

ladets storlek och längd varierar kraftigt. Vi kan alltså mena att ju längre flintdolken är desto
högre tillverkningskvalitet avspeglar den. Om vi därtill utgår från påståendet att högre kvalitet
generellt sett avspeglar ett högre ekonomiskt värde och en högre nivå i hierarkin, kan flintdolkarna
avvändas för att lokalisera hierarkiska centra.
Flintdolkarna på Gotland har uppmätts av U.Stålbom (1984), och fördelningsdiagrammet över
dolkarnas längd visar att de långt flesta är kortare än 20 cm. Endast 15 st (7%) är längre och
tolv av dem kommer från de tre ovannämnda trakterna. Av dessa femton flintdolkar finner vi
4 st i Tofta-Roma-området, och en enda i Visbytrakten, medan hela 7 st kommer från trakten
runt Rone i SO Gotland. Här i Rone sn har dessutom en enastående praktdolk av typ IV om 34
cm:s längd påträffats, vilken utan tvivel kan göra anspråk på att vara en av de förnämsta flintdolkarna
som återfunnits i Sverige. I det sistnämnda området dominerar också de fåtaliga
flintskärorna, och som nämnts ovan finns här också en viss koncentration av hagebyhögayxor
samt ett par hällkistor. Därtill finns ett större antal rösen från bronsåldern där "Uggårdar roir"
kanske är det mest framträdande.
Denna kortfattade överblick tycks trots sin enkelhet vittna om några få och ofta kontinuerliga
centra under längre perioder av neolitikum. Konsekvensen av detta kan knappast vara något
annat än att det har förekommit en fast hierarki som varit rumsligt förankrad, och att de övre
skikten handhaft kontakterna till andra viktiga centra i södra men också norra Skandinavien.
7.5. Slipskåror och avancerad kunskap
Redskapsinventariet från neolitikum i södra Skandinavien uppvisar nästan alltid prov på en
hantverksmässig skicklighet och erfarenhet. Allt från metkrokar och harpuner till flintdolkar,
mångkantsyxor och megalitgravar. De enskilda föremålsgrupperna har uppenbarligen utvecklats
utifrån starka stilideal som baserats dels på en hög hantverkstekniskt kunskap och dels på
ett högt estetiskt sinnelag. Att fånga t.ex. stridsyxans elegans och balans i en enkel typbeskrivning
låter sig knappast göras, och många forskare har förundrats över rena skönhetsvärden i
en del föremålsgrupper. Men man kan också förundras över den tekniska kvaliteten som
döljer sig bakom t.ex. mångkantsyxornas symmetriska och avancerade former och som efter
utformningen har blivit polerade till en högglansyta, eller de minimala borrhålen genom bärnstenspärlorna,
eller megalitgravarnas takblock på upp till 26 ton.
Runt om oss finner vi prov på en omfattande kunskap inom skilda ämnen och områden vilket
var förutsättningen för att kunna åstadkomma den kvalitet som erfordrades i det neolitiska
samhällssystemet. Kulturskillnaderna till trots så har de haft en sak gemensamt, nämligen
behovet av föremål och monument som är så pass avancerade och genomtänkta att det fortfarande
ibland är svårt eller t.o.m. omöjligt att rekonstruera hela det faktiska förloppet i den
tekniska framställningen.
Dessa människor som ansvarade för denna produktion hade som minst ingen direkt fördjupad
kunskap alls om världen omkring oss, dess kretslopp, logiska resonemang i allmänhet, och
hur man kan utveckla andra tekniska hjälpmedel än de vi hittills känner till från denna tid.
Problemet att kunna tillverka en stridsyxa av typ D:1b eller en 300-tons megalitgrav, är dock
så stora att vi kan mena att det är direkt omöjligt utan vissa tekniska hjälpmedel vars exakta
utformning är okända idag, samt en relativt betydande kunskap i hur de ska användas. Blotta
149