18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

SAMMANFATTNING
Genom detta arbete kompletteras delar av den neolitiska forskningen på Gotland genom framläggandet
av utgrävningsrapporten över Gotlands enda säkra megalitgrav, samt katalogiseringen
av lösfynden och en teoretisk diskussion rörande några av de mest centrala problemen i
forskningen av det neolitiska samhället.
del I. Dösen
Stenkammargraven i Ansarve i Tofta sn var förhållandevis väl bibehållen. Fyra av de ursprungligen
sex (?) väggstenarna kvarstod av kammaren. Stenblocken var av vanlig gråsten.
En stenbyggd gång med tröskelstenar anslöt vid kammarens kortsida i öster, och materialet
var av kalksten. Ett lagt golv fanns i gången. Kammaren omgärdades av en rektangulär kantkedja
av resta och flata kalkstensblock, varinom en blockpackning av gråstensmaterial återfanns.
Mellan kantkedjans stenblock påträffades ofta kallmurar bestående av tunna skivor av
sandsten. Utanför kantkedjan påträffades spridda förekomster av liggande kalkstenar. Utanför
och parallellt med kantkedjans norra kortsida fanns nio större och naturligt formade gråstensblock.
Ett par meter söder om den södra kortsidan av kantkedjan påträffades tre resta kalkstenar
av samma typ som i kantkedjan, vilka endast delvis undersöktes och vars funktion är
okänd.
Konstruktionsmässigt kan anläggningen klassificeras som en dös. Denna anläggning står
formmässigt mycket nära de danska Stordysserna och de tyska Grossdolmens från tiden c:a
3400 BC, men den har också klara likheter med dösar i Öland-Skåne.
Benmaterialet var starkt fragmentariskt. Bortsett från några enstaka ben av hund, säl och fisk,
var återstoden människoben. Minsta individantal var 31 personer, varav 16 adulta, 4 juvenila,
8 infans II, och 3 infans I. Bland de adulta individerna var minst 4 kvinnor och 3 män. En C
14-datering, av ett benmaterial som var starkt blandat från kammarområdet, gav tiden c:a
1700 BC varför dessa ben inte kan vara samtida med stenkammargraven.
Fynden var få och begränsades i stort sett till några fragment av bärnsten, 4 bergartsyxor utan
skafthål, flintskrapa, tutulus av brons från bronsålderns period II, och en ornerad sandsten
med zigzag-mönster. Sistnämnda påträffades strax utanför kantkedjans norra sida och bedömdes
som samtida med dösens byggnadstid. I övrigt var det bara en av bergartsyxorna som
eventuellt låg in situ.
Mellan kammaren och den södra kortsidan på kantkedjan påträffades en utsträckt enmansgrav
som grävts ned igenom den ursprungliga konstruktionen. Individen som låg på rygg bedömdes
som en kvinna över 40 år. Hon har daterats till 800 BC.
Dösen har en strikt symmetrisk planlösning, vilket tyder på en bakomliggande geometrisk
uppmätning. Ett förslag är att ett längsmått om 0,766... meter, eller någon längdenhet som på
ett enkelt sätt kan relateras till detta, har använts vid uppmätningen och byggandet av dösen.
161