18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

Den eventuella kopplingen till kyrkobyggandet (slipning av stenhuggarverktyg) förefaller
föga givande och tycks t.ex. inte kunna gå att applicera på andra lokaler med sliprännor i
Sverige. Inte heller känner vi till några medeltida eller senare traditioner som skulle kunna
styrka detta.
Noterandet att rännorna tycks ha en likartad orientering kan i sig knappast vara ett slumpmässigt
förhållande. Samstämmigheten med månens 19-års cykel där man som referenspunkt använt
sig av månens passage av en av de två ljusstarkaste stjärnorna (inom månens rörelsefält
på himlavalvet) eller vintersolståndet, ger en teoretisk sannolikhet som i det närmaste kan betraktas
som ett konkret bevis. Överensstämmelsen är så total och av sådan art att den omöjligen
kan förbigås eller motbevisas. Denna tolkning innebär indirekt att det var slipskårorna i
sig som var det primära och inte det ämne som slipades i rännan. Dock finns möjligheten att
ceremonier etc runt denna slipning varit den direkta orsaken till skårornas uppkomst, och att
slipskårorna som samhällsföreteelse och attribut kan ha varit sekundärt. Därom kan tills
vidare bara spekulera.
Frågan är då om denna tolkning på något sätt möter hinder av annan karaktär. Rent principiellt
finns det ingenting som hindrar att ett visst antal personer i samhället på Gotland runt
3300 f.Kr. kände till månens 19-års cykel, som går ut på att det går nästan exakt 235 synodiska
månader på 19 år. En sådan kunskap kan mycket väl ha förekommit.
Ett av de viktigaste problemen i sammanhanget är strandlinjens nivå, eftersom ett relativt stort
antal block och hällar med slipskåror ligger på en förhållandevis låg nivå. Några av de mest
centrala slipskåresystemen ligger dock på en hög nivå i landskapet som inte berörts av strandlinjenivån
under den aktuella tiden.
Påvisandet att de lägst liggande slipskårorna runt om på Gotland ligger på en nivå motsvarande
c:a 9,6% av Litorinamaximum, är åter igen en samstämmighet som inte kan förbigås. Om
vi bara kände till de exakta förhållandena i strandlinjeförändringarna på Gotland hade vi exakt
kunnat avgöra när strandlinjen låg på denna nivå. Mellan 5400-2950 BC känner vi relativt väl
till nivån, och under denna tid kan vi knappast räkna med att havet någonsin stod lägre än vid
c:a 55-60% av Litorinamaximum. Men därefter förefaller kurvan sjunka snabbt, och rent teoretisk
är det fullt möjligt att en nivå vid 9,6% av Litorinamaximum inträffade redan c:a 1000
BC. Det skulle i princip kunna innebära att upphörandet av traditionerna bakom dessa slipskåror
sammanfaller med övergången till yngre bronsålder. Henrikssons astronomiska dateringar
omfattar dock endast tiden från 3294 f.Kr. till tiden omkring 2000 f.Kr. Inga senare
dateringar har hittills blivit påvisade utifrån den astronomiska teorin.
Detta motsatsförhållande mellan strandlinjenivån och dateringarna av slipskårorna är av stort
värde för den fortsatta diskussionen. Dock berörs endast en viss andel av detta motsatsförhållande,
d.v.s. de som ligger omkring 9-30% av Litorinamaximum. Men just dessa låga lokaler
med slipskåror kan i bästa fall ange hur och när traditionen runt slipskårorna upphörde.
De kvarstående frågorna är många. Är det t.ex. möjligt att landhöjningen har gått ännu fortare
under YN än vad som antagits i kap. 6.4. och att samtliga slipskårelokaler låg ovan vatten
redan år 2000 f.Kr.? Eller har traditionerna runt slipskårorna uppluckrats med tiden, på så sätt
att lösa block med en eller flera slipskåror vreds till önskad orientering vart 19:e år ända fram
till mitten av bronsåldern och därefter spolierades på ett handfast sätt och därmed fått den nu
kända utbredningen? Eller finns det alternativa astronomiska dateringar?
156