18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

utgått ifrån extremt låga befolkningstal, men det finns en rad indikationer som tyder på motsatsen.
Pollendiagrammen visar på en förhållandevis hög pollenmängd från arter som är direkt
förbundna med agrar verksamhet. Jämställer vi pollenmängden med matproduktionen leder
det till att den gotländska befolkningen kan ha varit så stor som omkring 10.000-14.000 under
SN/DOK, runt 8.000 under YN/GRK och uppskattningsvis 5.000 under ÄN/TRB. Trots vissa
felkällor som är kopplade till dessa beräkningar leder dessa tal oavkortat till en rad kraftiga
revideringar av tidigare tolkningar rörande det gotländska samhället under neolitikum. Trots
det finns det flera klara indikationer som styrker denna befolkningsberäkning. Härigenom kan
flera andra tidigare olösta problem få en rimlig förklaring.
"Boplatser" benämns genomgående med den neutrala termen aktivitetsyta eller enbart lokal i
detta arbete. Detta eftersom ett konkret boende inte ens kan påvisas vara sannolik på en enda
av de kända platserna. Därmed är dock inte sagt att ett boende är osannolikt. Att försöka utläsa
den allmänna näringsekonomin utifrån benmaterialet på GRK-lokalerna erbjuder extremt
stora källkritiska problem som ingen forskare hittills har tagit full hänsyn till.
Tolkningsmöjligheterna är enorma rent teoretiskt. Sett i ett vidare perspektiv, såväl kronologiskt
som rumsligt, kan vi mena att de skandinaviska "yxboplatserna" avspeglar lokaler av
hög social dignitet och ofta med lång kontinuitet. Någonting motsvarande kan också mycket
väl gälla för GRK-lokalerna. Därmed kan vi få en rimlig förklaring till de extremt fåtaliga
gravarna, befolkningsmässigt sett, vilka inrymmer en tämligen stor mängd importerade föremål
från norra och södra Sverige samt Danmark.
Den rumsliga diskussionen rörande kustzon kontra inland är ett allmänt problem under en stor
del av forntiden. Generellt för samtliga tidsperioder under neolitikum och bronsåldern är att
gravarna ligger vid kusten och lösfynden i inlandet. Det gäller inte minst under GRK. Dock
finns vissa smärre undantag från denna regel, vilket framför allt gäller några av de typer av
skafthålsyxor som har en mer avancerad form.
Att avgränsa samhällsmässigt viktiga centra är teoretisk sett möjligt under hela neolitikum.
Under TN (c:a 3950-3350 BC) framstår först Tofta sn på västra Gotland som ett viktigt centrum
med rika "yxboplatser", sju mångkantsyxor varav ett par förarbeten, och en långdös.
Under en senare del av TN/TRB framstår också trakten av Roma sn på mellersta Gotland som
ett centrum. Under GRK/YN framskymtar indirekt en zon tvärs över en nordligare del av Gotland,
med platserna Visby, Ire och Västerbjärs men också Tofta sn som områden för någon
form av kulturellt och samhällsmässigt centrum. Under SN/DOK kan Tofta sn och Visby men
i synnerhet trakten runt Rone sn på SO Gotland betraktas som samhällsmässigt viktiga centra.
Debatten om slipskårornas (svärdslipningsstenarnas) ursprung och funktion har varit livlig
sedan länge. Den senaste tolkningen går ut på att det är ristningar som syftar till en dokumentation
av månens 19-års cykel, den s.k. Metons cykel. Detta är också den enda teorin som enligt
sannolikhetsberäkningar kan påvisas vara i det närmste bevisad. Dateringen av slipskårorna
spänner från år 3294 f.Kr. till runt 2000 f.Kr. Dock finns det vissa motsättningar mellan en
del daterade slipskårelokaler och den hittills kända utvecklingen av strandlinjenivån. Problemet
är ännu inte löst.
163