18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

6.2.1.5. Hemmor i När
Svin, grönlandssäl och räv dominerar bland däggdjuren. Fiskben finns i riklig mängd, och här
dominerar torsk kraftigt, men också ben från abborre, torsk och ål har påträffats i någorlunda
stort antal. Fågel är mycket ovanligt. Ben från svin är ungefär 10 gånger vanligare än från
grönlandssäl, som är den klart vanligaste sälarten på denna lokal. (Nihlén,J. 1927, s.85ff)
6.2.1.6. Gullrum i Näs
I benmaterialet uppges det vara en talrik förekomst av svinben, men också vikare som är den
vanligaste sälarten på denna lokal. Den tämligen rika förekomsten av knubbsäl kan eventuellt
vara en felbestämning i fråga om art. Sparsamt med fågelben och fiskben. En senare undersökning
indikerar att svin är dubbelt så vanligt som säl, och att en mycket stor mängd ben från
torsk ingår i benmaterialet. (Nihlén,J. 1927, s.97ff; Ekman,J. 1974)
6.2.1.7. Visby stad
I benmaterialet uppges det vara talrikt med både svinben och sälben av olika arter, dock
förefaller svinbenen vara omkring dubbelt så vanliga som sälbenen. En senare undersökning
visar att svin (45%) endast dominerar marginellt över säl (38%). En förhållandevis stor andel
ben finns från nötkreatur (9%). Sparsamt med fågelben och fiskben. (Nihlén,J. 1927, s.108ff;
Ekman,J. 1974)
6.2.1.8. Visborgs Kungsladugård i Visby
Sälbenen är nästan allenarådande, tillsammans med ett visst antal ben från hare. Flera arter
saknas som är vanliga på andra lokaler, t.ex. svin, hund, nöt, och fågel, medan däremot ett ben
från får förekommer. (Nihlén,J. 1927, s.55ff)
Svin och säl är de klart mest förekommande arterna på samtliga lokaler, om vi bortser från
fiskbenen. Svinbenen dominerar mer eller mindre starkt på samtliga lokaler utom vid Visborgs
Kungsladugård, och de äldsta lagren vid Stora Förvar.
Tamboskap (exkl. svin) utgör vanligen 1-10% av däggdjursbenen, vilka i övrigt främst tillhör
svin eller säl.
Frånvaron av sillben på de lokaler med riklig förekomst av torsk, kan eventuellt bero på att
grovmaskiga såll använts vid utgrävningen (jfr Ekman,J. 1974).
Flera felkällor gör sig påminda vid ett försök till rekonstruktion av när på året som aktivitetsytorna
utnyttjats. Endast närvaro av vissa aktiviteter kan indikeras genom benmaterialet, men
aldrig frånvaron av aktiviteter. Vi kan alltså endast utläsa när på året ett visst antal individer
varit verksamma på lokalerna, men aldrig när och om de varit ödelagda under en del av året.
Inte heller kan vi avgöra hur många eller hur få som var verksamma, eller hur denna grupp
var sammansatt mellan könen eller skilda åldersgrupper, eller vilken status de hade i samhället.
85