18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

Uppgifterna om de berörda fyndsituationerna under respektive över denna transgressionsnivå
antyder starkt att det är fråga om en och samma transgression trots vissa avvikelser rörande
uppgifterna om dess faktiska nivå. Nivån på denna transgression kan preliminärt sättas till
intervallet 64-70%.
Gravarna vid såväl lokal nr 2 som nr 44 kan genomgående anses vara yngre än denna transgression.
Eftersom de äldsta av dessa gravar tillhör tiden c:a 3100-3000 BC, måste den
berörda transgressionen antingen vara PTM-6 eller äldre. Fyndmaterialet utvisar dock att
någon äldre transgression inte kan komma ifråga.
6.4.2.2. Övriga arkeologiska dateringar från neolitikum
Utöver de ovannämnda lokalerna finns några få platser som är betydelsefulla vid diskussionen
rörande den arkeologiska dateringen av strandlinjen vid olika tidsperioder.
Fornlämning datering nivån m.ö.h. % av PTM-3A
Megalitgrav, dös c:a 3400 BC 16,0 70
Västerbjers,
"Kultplats" c:a 3400-3200 BC (?) 12 52 (57)
Hällkistor, säker
DOK-datering c:a 2400-1500 BC (3 st) mindre än 49-53
" c:a 2400-1500 BC (2 st) mindre än 58-60
" (1 st; nr 3. Stenkyrka) c:a 9 c:a 30
Anm.: %-tal utifrån lägsta nivån minus 1 meter. Litorinamaximums olika nivåer på Gotland, efter Munthe,H.
1910.
Dösen tillhör en tid som är samtida med PTM-5B eller obetydligt äldre än denna transgression.
"Kultplatsen" vid Västerbjers kan typologiskt jämställas med TRB:s kultplatser av Sarup-typ.
De tillhör främst slutskedet av TN och en äldre del av MN, c:a 3400-3200 BC. Den lägsta
nivån på denna plats avser inte ett direkt kulturlager utan en vall som sträcker sig ner till
denna nivå. Med avdraget om 1 meter får vi en nivå som ter sig aningen för låg för att kunna
bli inpassad i det allmänna mönstret. Denna vall anses vara mest funktionsduglig om den
sträcker sig ända ner till vattnet, vilket innebär att avdraget om 1 meter ej bör göras. Därmed
får vi en strandlinje vid 57% av LG i stället för 52% som erhålls efter nämnda avdrag. Denna
nivå förefaller rimligare för den någorlunda samtida regressionen PR-6.
De hällkistor som kan dateras till DOK och som dessutom har en låg topografisk placering,
ligger vid 49-60% av LG. Det innebär att strandlinjen måste ha varit lägre än denna nivå. Två
undantag finns från detta, vilka pekar på en ännu lägre nivå. I den ena av dem (nr 3; c:a 30%
av LG) har en flintdolk påträffats, och i den andra (nr 15;