18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

Funktionen oklar, men de äldsta sliprännorna kan vara betydligt äldre, som t.ex. från stenåldern.
Detta styrks av Sernanders (1919-20) påvisande av slipblocket utanför Fardumeträsks
strand, vars placering starkt antyder SN eller äldre bronsålder.
7.5.2. Minst 4 bildstenar har använts som slipblock
Det som slipats är inte de stenverktyg eller -vapen som användes under stenåldern, eftersom
de aldrig påträffas på dessa låga nivåer. Ett annat förslag är "eldslagningsstenarna" av kvarts
och kvartsit.
Annorstädes har sliprännor påträffats i Halland och NV Skåne, varifrån det finns anledning att
betrakta sliprännorna som ett kultfenomen.
Munthe (1934) nämner bl.a., angående strandlinjediskussionen, en flintyxa som påträffats 2-3
m.ö.h. (13-20% av LG) samt ett röse vars lägsta nivå befinner sig 3,8 m.ö.h. (25% av LG).
Båda lokalerna avser Ronehamn, Rone sn.
Han ifrågasätter också Sernanders (1919-20) datering vid Fardumeträsk, och hänvisar till
alternativa torrperioder och dateringar, t.ex. 300 e.Kr., och 1000-1100 e.Kr.
Munthe (1944) anförde närheten till fasta fornlämningar till järnåldern, men inte till motsvarande
fornlämningar från sten- eller bronsåldern, varför han i dateringsfrågan i det närmaste
helt för dem till järnålderns yngre del.
Tiberg (1952) tillägger att i de fall rännorna tangerar varandra är det aldrig fråga om att de
direkt korsar varandra, utan de berör endast varandra vid ändarna.
Johansson (1965) förde slipskårorna till järnålderns slut eller medeltidens början, utifrån placeringen
av de lågt liggande blocken och förekomsten av slipskåror på bildstenar från tiden
c:a 400-1000 e.Kr. En analys av botten på en "slipskåra" i sandsten, från ej angiven ort, visade
sig innehålla 8,5 gånger mer järn än sandstenen i övrigt. Skillnaden kan inte tillskrivas den
naturliga förekomsten och variationen av järn i denna bergart.
Han förefaller därmed vara den första och kanske den enda som på allvar anför möjligheten
av svärdsslipning i skårorna, dock utan några övertygande argument.
Engqvist & Engqvist (1971) redovisar undersökningen i området omkring de 50-tal slipskårorna
vid Grauns klint. Härvid påträffades slagg från såväl koppar- som järnbearbetning. Ett
decimetertjockt lager av sot och träkol gav genom en C-14 analys en ålder till 900-talet. I övrigt
påträffades "en myckenhet söndersprängda stenar av gnejs och granit, vilka i flera fall
uppvisade slipade ytor." Även en husgrund med föremål från perioden mellan 1200-tal till
1500-tal återfanns.
Gannholm (t.ex. 1974) gjorde en sammanställning av tolkningarna (betydligt fler än som presenteras
i detta kapitel) och prövade en rad nya teser, speciellt då rörande den tekniska uppkomsten
av slipskårorna. Han slutsats var att svärd omöjligen kan ha slipats i dessa rännor och
att de uppkommit genom att trästavar e.dyl. slipats i en pendelrörelse, men också att slipskårorna
i sig är alldeles för konstnärligt utformade för att enbart vara en biprodukt. Därtill jäm-
153