18 Neolitikum på Gotland - Radio Falköping 90,8

för han de gotländska skipskårorna med andra slipskåror i norra Europa, däribland de facetterade
slipstenarna från svensk-norska STY.
Henriksson (1983) var den förste som med kraft framförde en helt ny tolkning av slipskårorna
i skrift, vilken gick ut på att tolka deras funktion som astronomisk. Upptäckten att de kan vara
astronomiskt betingade kom dock från K.E. Gannholm och S.Gannholm. Henriksson hävdade
att rännornas riktningar var orienterade exakt i enlighet med månens 19-års cykel, den s.k.
Metons cykel. Som referenspunkt på himlavalvet för detta förlopp har fullmånens upp- och
nedgång vid bl.a. vintersolståndet använts.
• En lokal med slipskåror (c:a 25 m.ö.h.) vid Hajdeby i Kräklingbo sn motsvarar samtliga
riktningar i denna 19-års cykel under de två perioderna 2740-2539 f.Kr. och 2254-2159
f.Kr. Den beräknade sannolikheten för att denna överensstämmelse är en slump är
försvinnande liten för att inte säga obefintlig.
• Han anför också en lokal med slipskåror vid Lärbro sn där slipskårornas riktningar istället
motsvarar en 19-års cykel som är baserad på fullmånens passage av en av de två mest ljusstarka
stjärnorna i månens rörelsefält på himlen (vilket är de två stjärnorna Spica i
Jungfrun och Antares i Skorpionen). Systemet utifrån endera av dessa stjärnor är enklare
rent praktiskt att arbeta efter än att utgå från vintersolståndet. Dateringen till 2000-talet
f.Kr. överensstämmer helt med lokalen i Hajdeby i Kräklingbo sn.
• Fler uppmätta lokaler överensstämmer med denna teori. Den äldsta slipskåran kan dateras
till 3282 f.Kr.
Henriksson (1985) omnämner uppmätningen av 700 slipskåror och anger fler lokaler där den
astronomiska teorien med mycket stor precision kan appliceras.
• Det stora flertalet slipskåror kan förklaras enligt månens 19-års cykel och med stjärnan
Antares som referenspunkt. I vissa fall har stjärnan Spica eller vintersolståndet använts
som referenspunkt.
• Fler påträffade slipskåror vid Hajdeby, vilket skett efter den första uppmätningen,
förlänger den ovannämnda serien till att omfatta perioderna 2775-2512 f.Kr. och 2254-
2159 f.Kr. Ett motsvarande avbrott i serien har påträffats även i en serie slipskåror i
Stavgard i Burs sn, en serie som förövrigt omfattar tiden 2634-2050 f.Kr.
• Vid Hugreifs i Gammelgarns sn har den hittills längsta serien påträffats. Den löper mellan
åren 3152-2569 f.Kr.
• Motsvarande riktningar är rådande även på lokaler på andra orter, som i Viken i Skåne
och i Nybble i Östergötland.
Henriksson anför flera fornlämningar med fyndsituationer där slipskåreblock indikerar en betydligt
högre ålder än järnålder. Han anför också argument för att slipskårorna ofta är resultatet
av en slipning som skett med en par meter lång pendel.
Henriksson (1988) anförde att slipskårorna inte är sekundära i förhållande till de bildstenar
varpå slipskåror i enstaka fall kan påträffas. Argumenten rör en bildsten från Othems sn
154