Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

serbiska och bulgariska riken, innan det vid 1300-talets slut kom
under Osmanska riket. Då detta försvagades under 1800-talet började
Serbien, Bulgarien och Grekland att strida om inflytandet i området;
se makedoniska frågan samt kartor Bulgarien (Historia). Efter
Balkankrigen 1912–13 delades det makedonska området mellan dessa
tre länder. Som ett led i en hårdhänt assimilationspolitik sände den
nybildade staten Jugoslavien serbiska kolonister till "sin" del av M.,
som benämndes Sydserbien. Det bulgariskt inspirerade VMRO:s
terrorverksamhet mot myndigheter kom i första hand att gå ut över
civilbefolkningen. Eventuellt kvarvarande probulgariska stämningar i
M. försvann under andra världskriget, sedan Bulgarien ockuperat M.
och startat en bulgariseringspolitik. Med löfte från Titos partisaner
om en egen republik inom efterkrigstidens Jugoslavien organiserades
en befrielserörelse, och 2 augusti 1944 utropades M. som egen
republik. Eftersom M. var beroende av federala bidrag ställde sig
republiken ofta på centralmaktens och serbernas sida. Sedan
Slovenien och Kroatien brutit sig ur federationen förklarade sig dock
M. efter en folkomröstning självständigt 1991. P.g.a. grekiskt
motstånd, framför allt mot landets namn, försenades det internationella
erkännandet. Våren 1993 kunde landet väljas in i FN under det
provisoriska namnet Före detta jugoslaviska republiken Makedonien.
I likhet med andra f.d. öststater hade M. stora ekonomiska problem
under den första självständighetstiden, och dessa förvärrades av
republikens utsatta läge. Till följd av deltagande i FN-blockaden mot
Jugoslavien och p.g.a. det grekiska handelsembargot mot M. (februari
1994–september 1995) blev landet ekonomiskt isolerat. Det grekiska
embargot upphävdes sedan M. gått med på att byta ut den
symboltyngda Verginastjärnan mot en historiskt mer neutral
solsymbol på sin nationsflagga. Inrikespolitiskt har M. präglats av
etnisk spänning mellan de slaviska makedonierna och den stora
albanska befolkningsgruppen. Den senare har framställt krav på
självstyre och eventuell anslutning till Albanien. I samband med
konflikten mellan serber och albaner i Kosovo 1998–99 blev även
situationen i M. alltmer labil. De tilltagande spänningarna utmynnade
så småningom i en konfrontation mellan makedoniska styrkor och
Nationella befrielsearmén (UCK), se vidare jugoslaviska krigen,
Makedonienkonflikten.
Kenneth Nyström, Dick Harrison
2005-05-08 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=249023
Serbien och Montenegro
Serbien och Montenegro, stat på Balkanhalvön i s.ö. Europa,
bestående av delstaterna Serbien och Montenegro; 102 173 km2, 10,7
milj. inv. (2004). S. bildades 4 februari 2003 och ersatte den tidigare
statsbildningen Förbundsrepubliken Jugoslavien (bildad 1992).
Huvudstad är Belgrad (1,2 milj. inv., 2001).
Historia
För den äldre historien, se Serbien (Historia), Montenegro (Historia)
och Jugoslavien (statsbildning på Balkanhalvön 1918–91). Sedan
Makedonien och Bosnien och Hercegovina förklarat sin avsikt att
fullfölja sina självständighetssträvanden kom regimerna i Serbien och
Montenegro 12 februari 1992 överens om att bilda ett nytt Jugoslavien.
Det federala parlamentet antog 27 april en konstitution för en
ny jugoslavisk stat, Förbundsrepubliken Jugoslavien, bestående av
republikerna Serbien och Montenegro.
Den nybildade republikens första decennium överskuggades av
etniska och militära problem. Under de första åren satsade den
serbiska regimen under Slobodan Milosevic betydande militära medel
och politisk prestige på stödet åt de serbiska styrkorna i Kroatien
(krajinaserberna) och i Bosnien. Omvärlden gav Jugoslaviens
statsledning huvudskulden för den blodiga utvecklingen. I juni 1992
införde FN vittgående sanktioner mot Jugslavien. Ekonomiska
bekymmer och militära motgångar tvingade till slut regimen att
upphöra med sitt direkta stöd till serberna i grannländerna; Milosevic