Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

Jugoslaviska krigen. Makedonienkonflikten
Efter Slobodan Milosevics fall i oktober 2000 kunde de
makedonska och jugoslaviska regeringarna reglera olösta gränsfrågor
länderna emellan. I Kosovo uppfattades gränsjusteringarna som ett
slag i ansiktet och en bekräftelse på att provinsen fortfarande ansågs
tillhöra Serbien. Gränsjusteringarna och Bushregeringens signaler om
ett minskande intresse för Kosovo mobiliserade albaner på båda sidor
gränsen. Våren 2001 inleddes operationer mot makedonska polisstyrkor
och militär av en organisation med beteckningen UCK (Nationella
befrielsearmén, inte att förväxla med Kosovos befrielsearme). Organisationen
fick betydande materiellt och personellt stöd från det
officiellt demobiliserade UCK i Kosovo. Makedonska UCK sade sig
kämpa för albanska minoritetsrättigheter och krävde bl.a. inrättandet
av en federal statsbildning. Makedonska regeringssidan menade å sin
sida att UCK efter en federalisering skulle kräva utträde. Efter
medlingsförsök av EU undertecknade parterna i augusti 2001 den s.k.
Ohrid-överenskommelsen. Avtalet garanterade albanerna rätt att bruka
albanska i det nationella parlamentet. Makedonien förband sig att
arbeta för att öka den albanska andelen inom polisväsendet och administrationen.
Dessutom har ett albanskspråkigt universitet inrättats i
Tetovo. UCK:s tidigare krav om en federalisering av Makedonien
kom emellertid inte upp på dagordningen.
Våldet har dock inte upphört efter överenskommelsen i Ohrid. Inte
långt efter avtalets undertecknande uppstod en ny organisation,
Albanska nationella armén (engelsk förkortning ANA). ANA har
under 2003 vid upprepade tillfällen utfört attacker mot makedonska
poliser och civila och arbetar för en förening av alla albaner i en
gemensam statsbildning. Utvecklingen har skapat en osäker situation i
landet, där det före 2001 hade rått ett relativt lugn mellan
folkgrupperna. Misstänksamheten stärks naturligtvis av den mycket
svåra ekonomiska situationen.
Tomislav D
Bosnien och Hercegovina
Bo´snien och Hercegovi´na [bc´s- ... härtsg-], Bosnien–-Hercegovina,
ofta benämnt enbart Bosnien, stat på Balkanhalvön i s.ö.
Europa; 51 130 km2, 3,9 milj. inv. (2004). B., som i öster, söder och
sydväst gränsar till Serbien och Montenegro och i väster och norr till
Kroatien, består av de historiska landskapen Bosnien och Hercegovina.
B. utropades som självständig stat 1992, och samma år utbröt
inbördeskrig i landet. Huvudstad är Sarajevo (380 000 inv., 2004).
Tommy Book
Självständig stat (1992–)
Den nya staten erkändes i april 1992 av EU. Vid denna tid hade
redan de serbiska områdena bett den federala armén att intervenera.
Den bosniska regeringen ställdes därför inför en överlägsen motståndare.
Efter några månaders strider kontrollerades 2/3 av den nya
staten av serbiska styrkor; se vidare jugoslaviska krigen. Den av FN
införda bojkotten av f.d. Jugoslavien hindrade ett effektivt försvar av
den nya staten, medan de bosnienserbiska styrkorna kunde räkna med
stöd av den federala armén. B. hade tidigare använts av FN som
utgångspunkt för det fredsbevarande arbetet i Kroatien. Den FN-trupp
som placerades i B. för att skydda hjälptransporter var för lätt
beväpnad och hade för oklara instruktioner för att kunna ingripa.
Under 1993 utbröt också häftiga strider mellan bosnienkroatiska
förband och regeringssidan, vilka tidigare samarbetat. Striderna
inställdes tillfälligt sedan USA framtvingat en federation mellan den
bosniska regeringen och bosnienkroaterna. Först sedan den etniska
rensningen och krigsförbrytelserna påverkat den allmänna opinionen
kunde NATO-flyg under 1995 delvis förhindra stridigheterna genom
införandet av flygförbud. De s.k. säkra zonerna för civilbefolkningen
kunde dock inte hållas utan övertogs i flera fall av bosnienserbiska
trupper, varefter stora delar av befolkningen mördades.
Efter flera misslyckade medlingsförsök bekräftades genom
Daytonavtalet i november 1995 den faktiska uppdelning mellan de tre