Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

och icke-kristna folk som under strider grupperade sig i
Mellaneuropa i allt större och större riken. Påvedömet i Rom med den
romersk-katolska läran bredde sedan ut sina läror norrut och ökade
lnflytandet. I Östrom utvecklades den grekisk-ortodoxa läran utan
större inflytande över Europas följande historia. På 600-talet
utformade Muhammed den islamska läran, som bredde ut sig främst
inom områdena öster och söder om Medelhavet.
Det östromerska riket bestod till 1453 då turkar kom in och tog
makten.
Nya tiden. Från 1500.
Såsmåningom bröts påvedömets makt i de övre delarna av Europa av
de världsliga furstarna, och lärorna ifrågasattes av bl a Luther, som
1517 började den s k reformationen. Åren kring 1500 innehöll många
förändringar som gett anledning till att därifrån räkna en ny epok.
Påvedömet under medeltiden gjorde anspråk på att ha monopol på
tolkning av livets alla gåtor och hade bl a en mycket bestämd
uppfattning om människornas och jordens plats i universum : jorden
var universums centrum och därikring rörde sig solen och himlarna.
Denna uppfattning opponerade sig Copernicus (1473-1543) mot i en
skrift 1543, han menade att solen stod i centrum.
Columbus upptäckte Amerika 1492 och andra seglade åt andra håll
så att världen blev mycket större än förut. En viktig förändring innebar
boktryckarkonsten, som började på 1440-talet och som gav nya
möjligheter att sprida information.
Inom vetenskap och teknik gjordes framsteg, ett av de stor namnen
därvidlag var Leonardo da Vinci (1452-1519). Den nuvarande
Peterskyrkan i Rom kom till, kupolen blev klar 1590 under ledning av
Michelangelo. Italienaren Machiavelli (1469-1527) framförde åsikter
om hur furstarna borde utöva sin makt, i allmänhet och bl a med kraft
gentemot kyrkan.
Religionsstridernas tid 1500-1648 och tiden 1648-1815 med bl a
oinskränkt furstemakt.
Under nya tidens början skaffade sig Europeerna kolonier i förut
okända delar av världen och på hemmaplan fortsatte striderna. Nya
tiden fram till 1648, Westfaliska freden, brukar ses som
religionsstridernas tidevarv. Under den här tiden bildades också s k
nationalstater med starka furstar i ledningen. Sverige blev en stormakt
och stod på höjden vid slutet av den här perioden. Tiden 1648 fram till
1789 med den franska revolutionen ses som den oinskränkta
furstemaktens epok med bl a mäktiga franska kungar, Ludvig XIV,
XV och XVI, som revolutionärerna opponerade mot. I kolonierna i
Amerika uppstod också opposition och folk frigjorde sig från
herrarna i Europa och bildade Amerikas Förenta Stater 1786. Under
den oinskränkta furstemakten tid fanns i Europa stora riken som hade
stora resurser och bekämpade varandra. l de striderna förlorade
Sverige sin stormaktsställning 1718.
Den franska revolutionen 1789 var en revolution mot den hårda
kungamakten och innebar bara början på vägen mot en större
spridning av makten.
Napoleon var 20-årig löjtnant när revolutionen bröt ut, han skaffade
sig makt, blev kejsare, ville erövra världen och satte hela Europa på
krigsfot, men kämpades ned vid Waterloo och placerades
oskadliggjord på St Helena i Atlanten 1815.
Efter hans krig samlades Europas mäktiga på kongressen i Wien
l8l5 och ritade upp en ny politisk karta över Europa. Under
napoleontidens slutskede var Sverige med mot Napoleon och
utkämpade sitt senaste och förhoppningsvis sista krig. Vid Wienkongressen
fick Sverige huvudsakligen gränserna som finns idag.
Drivkrafter under den här perioden var bl a idéerna under den sk
upplysningstiden då bl a Montesquieu (l689-1755) skrev om
maktfördelning med en udd mot furstarnas starka makt, och Diderot
samlade mänskligt vetande i "Encyklopedin" i 35 band 1751-1780.