Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

Klassifikationssystemet för verksamheter
och bibliotekssystemen
Det uppgjorda klassifikationssystemet är ett system för klassifikation
av mänskliga verksamheter, och är uppgjort med tanke på att
utvecklingen i världen huvudsakligen beror av dessa verksamheter.
Verksamheterna är infogade i ett system med 9 huvudområden
betecknade 1-9. Varje sådant område delas upp i 10 delområden, i
princip enligt en decimalprincip, så att man erhåller 90 områden
betecknade 10-99. Vart och ett av dessa områden delas sedan in i 10
områden så att man får 900 områden 100-999. Därefter kan delas in i
områden med 4 siffror 1000-9999, etc.
Fördelningen av verksamheterna på de 9 huvudområdena innebär
en mycket grov sortering som bara ger en första överblick.
Indelningen på nivån med tre sffror och 900 områden innebär fler
områden än man kan hålla i huvudet.
Nivån med 90 områden 10-99 innebär en indelning som på
någorlunda fattbart sätt ger en överblick över verksamheterna
samtidigt som områdena på det hela taget motsvarar vanligen förekommande
områdesindelningar och således inte blir för grov.
En del av områdena 10-99 är dock så omfattande att en längre
gående uppdelning måste göras om man vill ha en klarare uppfattning
om verksamheterna.
Systemet är uppbyggt med utgångspunkt från världens största
system för klassifikation av dokument, det mer än 100 år gamla
amerikanska bibliotekssystemet DC, Dewey Classification, och det på
det systemet senare byggda DK, eller som det också heter UDK,
Universella Decimalklassifikationen.
DC- och DKsystemen har mycket stora likheter, men har också
skillnader. De klassificerar med hjälp av siffror ungefär som systemet
här. Systemen är uppgjorda för klassifikation av dokument, medan
systemet här avser klassifikation av verksamheter. Det är en väsentlig
skillnad, men klassifikationerna i systemet här överensstämmer i stor
utsträckning med klassifikationerna i DC och DK.Vilka skillnaderna
är förbigås nu.
I den svenska nationalbibliografin, den officiella förteckningen över
svenska dokument, och i svenska forskningsbibliotek och folkbibliotek
används i första hand för klassifikation av dokument ett
svenskt system, som är mycket udda i jämförelse med system som
används i andra länder, SAB:s klassifikationssystem, upprättat 1921
av Sveriges Allmänna Biblioteksförening, senare reviderat.
SAB-systemet klassificerar med hjälp av bokstäver och har
huvudområden betecknade med ”stora” boksäver A-Ä (versaler).
Som indelningsgrund därefter används ”små” bokstäver (gemena).
Siffror används ibland som tilläggsbeteckningar.
DC, DK och SAB har samma dokument att klassificera och
områdena i de olika systemen har ofta samma omfång, men med olika
beteckningar. Som exempel kan nämnas, att område 2 i DC och DK
gäller religion, medan i SAB religion betecknas C.
Allmänt kan sägas, att DC-och DK-systemen har fördelar framför
SAB-systemet, men att en övergång till DC eller DK i svenska
nationalbibliografin och i svenska bibliotek inte varit möjlig på grund
av att så mycket sedan 1921 är klassificerat enligt SAB.
I systemet för verksamheter har klassifikationerna för dokument så att
säga översatts till klassifikationer för verksamheter, tonvikten har lagts
vid de verksamheter som dokumenten beskriver eller är resultat av.