Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida
Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida
Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
eskyddande <strong>och</strong> en utvecklande demokrati. Den förra ser demokratins<br />
främsta uppgift i att utgöra ett värn för de oförytterliga mänskliga<br />
rättigheterna, bland vilka idealets talesmän brukar framhålla egendomsrätten.<br />
Det betyder att det finns bestämda gränser för vilka beslut<br />
som kan fattas i en demokrati. En majoritet kan t.ex. inte driva igenom<br />
väsentliga inskränkningar i egendomsrätten. Det demokratiska systemet<br />
som sådant framstår också som statiskt. Den utvecklande demokratin,<br />
däremot, ser i demokratin mer än ett fast regelverk. I dess hägn<br />
skall medborgarna utvecklas mot allt större medvetenhet <strong>och</strong> kompetens...<br />
Med medborgarna kan också själva det politiska systemet<br />
utvecklas. Demokratins möjligheter beror i hög grad på medborgarnas<br />
aktiva deltagande i det politiska livet. Deras inflytande skall helst<br />
också gälla arbetslivet <strong>och</strong> ekonomiska förhållanden.<br />
Den beskyddande demokratin förenas lätt med en strikt individualistisk<br />
samhällssyn, enligt vilken individen föregår samhället. Den<br />
konkurrerande uppfattningen ser oftare människan som i grunden en<br />
samhällsvarelse. Dess typiska företrädare är socialliberaler, socialdemokrater<br />
<strong>och</strong> demokratiska socialister. Den beskyddande demokratin<br />
har sitt fäste bland sådana liberaler som sätter den ekonomiska<br />
friheten i högsätet; under de senaste årtiondena har den försvarats av<br />
nyliberaler av olika partifärg.<br />
Den utvecklande demokratin hade initiativet i de flesta europeiska<br />
länder utanför den sovjetiska maktsfären <strong>och</strong> delvis också i USA från<br />
1930-talet <strong>och</strong> flera decennier framöver. En omsvängning till den<br />
beskyddande demokratins fördel började märkas på 1970-talet, den<br />
blev påtaglig under 1980-talet <strong>och</strong> iögonenfallande under 1990-talet,<br />
efter Sovjetunionens fall.”<br />
Sid 443-444 bl a:<br />
” Politiken har begränsat spelrum i 1990-talets dominerande europeiska<br />
<strong>och</strong> nordamerikanska föreställningsvärld. Det är naturligt att<br />
den inte kan väcka förhoppningar som har någon likhet med religiös<br />
hänförelse. Men medan staten står lågt i kurs kan nationen som det<br />
halvt mytiska inbegreppet av ett lands territorium, historia <strong>och</strong> kultur<br />
omges med en förnyad nimbus. Nationalistiska rörelser får ny kraft<br />
<strong>och</strong> visar växande aggressivitet. Väsentligen framstår de som försvar<br />
för en ordning som ekonomins <strong>och</strong> kommunikationernas globalisering<br />
hotar att utplåna. Medan den stora nationalistiska vågen kring<br />
sekelskiftet 1900 ackompanjerade konsolideringen av nationalstaterna,<br />
är nationalismen hundra år senare huvudsakligen nostalgisk. Den<br />
legeras stundtals med främlingsfientlighet i en värld av stora folkförflyttningar<br />
<strong>och</strong> flyktingströmmar, stundtals med mordiska känslor<br />
mot grannar <strong>och</strong> historiska fiender. Ibland kan nationalismen passa<br />
statsmaktens intressen som hand i handske. Den officiella <strong>och</strong><br />
pompösa franska nationalismen kan både tjäna franska intressen i en<br />
obarmhärtig internationell konkurrens <strong>och</strong> motivera en hårdnande<br />
flyktingpolitik av EU-modell. Ännu mer på fallande är den statliga<br />
sanktioneringen av nationalistiska stämningar <strong>och</strong> strömningar i USA.<br />
Flaggans plats <strong>och</strong> roll är där i dag utan motstycke i västvärlden.<br />
Amerikanska framgångar hälsas med hänförelse som ibland tar sig<br />
religiösa former. I själva verket är föreställningen om USA som det<br />
förlovade landet fortfarande levande <strong>och</strong> uppmuntras livligt uppifrån.<br />
En amerikansk president kan inte hålla ett större tal utan att dra in<br />
Gud. De flesta europeiska nationer har uppgivit den föreställning som<br />
var så vanlig under första världskriget att Gud stod på det egna landets<br />
sida i dess kamp mot andra stater. I USA har man den kvar.<br />
Samtidigt har under de senaste decennierna olika kristna samfund<br />
vunnit växande inflytande som politiska påtryckningsgrupper. USA,<br />
som aldrig haft någon statskyrka, skulle enligt tidiga förutsägelser bli<br />
det land som först skulle avkristnas. Så blev det inte alls. Tillhörigheten<br />
till den ena eller andra kyrkan blev en viktig del av den<br />
personliga identiteten. Att stå utan kyrka eller annan religiös tillhörighet<br />
var som att förbli namnlös. Staten får inte favorisera något<br />
enskilt samfund utan måste ta hänsyn till alla. Det finns en politiskt<br />
stark kristen höger som strävar efter att diktera skolpolitik <strong>och</strong><br />
abortlagstiftning. Den har synpunkter på allt från skolbibliotekens<br />
bokbestånd till inslagen om våld <strong>och</strong> sex i Hollywoodfilmerna.
Change language