Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

parterna som redan ägt rum. En internationell truppstyrka, IFOR
(senare SFOR), skulle svara för att striderna inte bröt ut på nytt. Den
civila administrationen skulle byggas upp och val hållas under 1996.
Parlamentsval hölls också i september, men de förutskickade kommunalvalen
kunde inte genomföras förrän i september 1997. Ett för hela
B. gemensamt presidentval (med kollektivt presidentämbete – en
kroat, en muslim och en serb) hölls i september 1998.
Trots SFOR-styrkornas närvaro och försöken till återuppbyggnad
har B. sedan andra hälften av 1990-talet lidit av olösta militära och
politiska tvister. Ett problem utgörs av de stora svårigheterna att ställa
personer anklagade för krigsförbrytelser, i synnerhet bosnienserber,
inför internationell domstol.
Kenneth Nyström, Dick Harrison
2005-05-08 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=133983
Kroatien
Kroatien, stat på Balkanhalvön i sydöstra Europa; 56 538 km2, 4,3
milj. inv. (2004). K. gränsar i norr till Slovenien och Ungern, i öster
till Serbien och Montenegro och i söder till Bosnien och Hercegovina
samt har i väster en lång kuststräcka längs Adriatiska havet. Huvudstad
är Zagreb (699 000 inv., 2005).
Tommy Book
Historia
Under slutet av 500-talet erövrades området av slaviska folkgrupper.
Kroaterna kristnades under 700- och 800-talen av katolska kyrkan,
men använde sitt slaviska språk i liturgin.
Kring år 800 existerade två kroatiska furstendömen, Dalmatiska
Kroatien vid kusten och Pannoniska Kroatien i inlandet; båda blev
vasallriken under karolingerna, men furstarna i Dalmatien återvann
snart sin självständighet. En av dessa, Trpimir I (ca 845–864) blev
anfader för de flesta senare kroatiska härskare (Trpimirovi(dynastin).
Tomislav I, som ca 924 kröntes till K:s förste kung, fogade
Pannoniska Kroatien till sitt välde och kontrollerade även delar av
Bosnien. Efter det att Trpimirovi(dynastin dött ut började László I av
Ungern 1091 att expandera i K., vilket fortsattes av hans efterträdare
Kálmán. År 1097 stupade den siste kungen av K., Petar Svawi(. År
1102 förenades K. i personalunion med Ungern (Pacta Conventa) och
erövrades slutgiltigt ca 1105. K. ingick i personalunion med Ungern
fram till 1918. Ungerns kung företräddes i K. av en ståthållare, ban,
men K. hade sin egen riksdag, Sabor, där adeln och kyrkans ledare var
representerade. Efter 1202 förlorade Ungern stora delar av Dalmatien
till republiken Venedig.
Kerstin Nyström, Dick Harrison
Stora delar av K. erövrades efter 1450 av det turkiska Osmanska
riket, som besegrade Ungern 1526. År 1527 valde kroaterna
Ferdinand I av Habsburg till kung. Stora delar av det genom turkiska
erövringar förminskade K. kom från 1578 att ingå i den från Wien
direktstyrda s.k. Militärgränsen. Till denna flyttade under 1500- och
1600-talen serber från Osmanska riket för att tjänstgöra i den
habsburgska armén; i utbyte respekterade kejsaren deras religion och
sociala organisation. I freden i Karlowitz (Sremski Karlovci) 1699
återfick det habsburgska väldet en del av K. från Osmanska riket.
Dalmatien och den del av K. som inte erövrats av turkarna upplevde
renässans, reformation och motreformation i likhet med övriga
katolska delar av det habsburgska väldet. År 1780 infördes tyska som
förvaltningsspråk i de habsburgska länderna, och Ungern införde
1790 ungerska i sina områden. Kroaterna fick för en tid behålla
latinet. Åren 1809–13 ingick delar av nuvarande K. tillsammans med
delar av Slovenien i Napoleons illyriska provinser med slaviskt förvaltningsspråk.
Vid mitten av 1830-talet skapade kroatiska intellektuella ett kroatiskt
nationellt språk som motvikt till Ungerns magyariseringssträvanden.
K:s adelsmän var samtidigt missnöjda med Ungerns ekonomiska