Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

Efter inledningen kommer en första del där enkla, allestädes närvarande
idéer om tiden, rummet och människan behandlas. Den andra
delen, bokens självklara centrum och tyngdpunkt, behandlar de stora,
idehistoriskt väsentliga institutionerna: skolan först, religionen och
politiken sist. Bortsett från skolan har institutionerna parvis kopplats
samman med varandra för att locka fram andra perspektiv än de
vanliga. Vetenskapen har konfronterats med moralen, konsten med
tekniken, religionen med politiken. Det är inte min tanke att dessa
kombinationer skulle vara riktigare än andra; däremot vill jag hävda att
de är fruktbara. - De avslutande kapitlen är kortare. Där får bland
annat europeernas möten med den del av världen som inte är
västerlandet en bara alltför summarisk behandling.
Boken igenom arbetar jag med exempel som skall vara belysande
för större sammanhang. I vissa kapitel är exemplen få och föremål för
en utförlig framställning, i andra fler och mer sparsamt utredda. Jag
inbillar mig inte att jag har tagit upp allt det viktigaste med mina
exempel. Däremot hoppas jag att dessa skall vara talande.
Titeln har jag hämtat från kyrkofadern Augustinus, som för 1600 år
sedan förklarade att historien utspelas i skuggan av framtiden.
Yttrandet härstammar från den tid då ordet ’modern’ började
användas men passar förunderligt väl in på vår modernitet, alltså de
senaste århundradenas utveckling. Vad som än sker, får det sin glans -
hoppfull eller hotfull - av det som kan förväntas komma därefter och
som alltid förefaller mer, större, bättre eller värre.
Boken har underrubriken ’modernitetens idehistoria’. ’Modernitet’,
alltså, och inte ’det moderna’. Orden är synonyma, men ’det
moderna’ är otympligare på svenska och låter direkt tölpaktigt i
genitiv. Båda skiljer sig från ’modernism’, som har en snävare
innebörd och främst åsyftar konstarternas utveckling från kanske
romantiken, kanske Charles Baudelaire och framåt. Moderniteten
innefattar däremot förändringens alla aspekter.
Alla sammansättningar med ’modern’ har en besvärande men
ofrånkomlig dubbeltydighet. Modernt är å ena sidan det som hände
senast och det som just är i svang. Å andra sidan finns det vissa
egenskaper som vi ser som moderna oavsett om de framträder på
1770-talet eller 1800-talet. Det kan vara rationalitet, skepsis eller
individualism. I den senare innebörden är steget kort från modernitet
till upplysning, och det förefaller lämpligt att där just tala om
upplysning. Upplysningstiden är i historieböckerna beteckningen på
en epok då pregnanta föreställningar om förnuftets, toleransens och
den individuella frihetens välsignelser kom till uttryck. Dessa
föreställningar har överlevt 1700-talet och ingår i vad som kallats och
här också kommer att kallas upplysningsprojektet.
Upplysningsprojektet står i centrum för framställningen. Därmed är
också postmodernismens kritik och frågor viktiga. Det är inte min
avsikt att slita kontroversen mellan upplysningens och modernitetens
talesmän och postmodernisterna. Däremot har jag velat ge diskussionenen
både rikare och tillförlitligare historisk bakgrund än som brukar
vara fallet. Dessutom har jag på vissa punkter tyckt mig komma till ett
slags resultat.”
”Inledning.
’EN DAG KOMMER det ögonblick då solen bara lyser över fria
människor som inte känns vid någon annan herre än sitt eget förnuft
...’ Så börjar det berömda sista kapitlet i fransmannen Jean Antoine
de Condorcets bok om människans framsteg. I de tidigare kapitlen har
han skildrat hur mänskligheten långsamt tagit sig upp ur
okunnighetens, hjälplöshetens och fördomarnas barbari och till sist
nått den höjd som det sena 1700-talet representerar. Nu blickar han
mot framtiden. Han ser framför sig en underbar värld. Allt det han
avskyr har försvunnit: religionen med sina präster, tyrannerna med
sina lakejer. Slaveri och förtryck har utplånats från jordens yta.
Jämlikhet råder. Alla lever ett längre, rikare och friskare liv än tidigare.
Kunskapen blomstrar. Tekniken gör livet lätt och behagligt. Konsten
binds inte längre av klassiska mönster utan tillåter sig en större
variationsrikedom. Samhället fungerar friktionsfritt. Kunskapen om