Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

Dagens alternativ tycks vara: återgång till någon form av religiös tro,
men nu med både trosinnehåll och framtidslöften långt vagare än
tidigare - eller också väsentligt nedskruvade förhoppningar, om ens
några, inför en rent mänsklig framtid.”
Sid 415 och följande:
”Begreppen religion och politik är båda lika vida och diffusa. Ändå
talar vi i vardagslag om dem utan besvär eller tvekan. Först inför
gränsföreteelser kan vi ibland bli rådvilla. Hur förhåller sig idrott till
politik? Eller religion till etik? Eller, för den delen, religion till politik?
Inför sådana frågor tvingas vi ibland till avgöranden som är kontroversiella.
Ordet religio är latin, och det finns ingen direkt motsvarighet till det
i sanskrit, grekiska eller kinesiska. Ordets ursprung är dunkelt, men
det kunde i klassisk romersk tid användas både om gudstjänster och
om det heliga som sådant. Den moderna användningen ligger inte
långt från den antika. I ett modernt katolskt lexikon bestäms religionen
som ’inte filosofi, inte världsåskådning, inte teologi, utan umgänge
med det heliga’. Ett motsvarande evangeliskt lexikon innesluter
i religionen föreställningar och handlingar som relateras till Gud eller
gudarna, andarna eller demonerna, det heliga eller det absoluta. Ett
filosofiskt lexikon ser religion i varje tillbedjan av transcendenta
makter, varje lära om det gudomliga och varje trosbekännelse. Det är
inte bestämningar av samma omfång och innebörd, och deras olikhet
ger en föreställning om svårigheterna att göra en sådan definition och
samtidigt möjligheterna att trots allt tala om denna vittfamnande och
undflyende företeelse. Vi kommer knappast ifrån att tala om
religionen och till yttermera visso att tala om olika religioner som
kristendom, judendom eller hinduism.
Svårigheterna att få ett klart begrepp om vad politik är för något är
inte mindre. Det visar motsvarande genomgång av olika standardverk.
Ursprunget till ordet ’politik’ är visserligen klart och entydigt. Det är
det grekiska polis, den antika stadsstaten med dess typiska klass-
struktur och den allsidiga omsorg om gemensamma angelägenheter
som kännetecknade de fria männens verksamhet. Avståndet från den
politik som man talade om där och den som kännetecknar den
moderna tiden i Europa är dock stort.... Medan religion alltså vanligen
bestämts som ett överhistoriskt och världsomspännande begrepp, är
den bestämning av politik som här ges historiskt begränsad och
uppenbarligen också formad efter europeiska kulturtraditioner. Ett
filosofiskt lexikon är i sin precisering mindre begränsande men söker
inte fixera politikens innebörd närmare än att den i enlighet med
grekisk föreställningsvärld kan ses som ’borgerliga angelägenheter’,
där ’borgerlig’ innefattar de gemensamma bestyren över huvud.
Dessa svårigheter till trots känner vi oss i de flesta fall på säker
mark när vi talar om politik eller religion. Vi kan se dem som
bestämda om också svåravgränsade livsområden. Vi kan rent av slå
fast att de normalt sett är företeelser som är synnerligen väl och fast
institutionaliserade. Det förefaller tveksamt om några andra sfärer i det
avseendet kan mäta sig med dem.”
Sid 423 och följande:
”I en rad länder stärktes parlametets makt under 1600- och 1700talens
lopp. Den mest drastiska maktökningen skedde i Frankrike, där
kungarna länge regerat utan parlamentet men där parlamentet i och
med revolutionen snart hade all statlig makt i sin hand. Under en kort
period genomfördes som vi sett allmän manlig rösträtt. Revolutionens
resultat blev kortlivade, men den hade likväl givit en bild av en möjlig
utveckling. Rösträtten i de flesta länder utökades efter hand; fullständig
blev den ingenstans förrän under 1900-talet.
Därmed förverkligades en av den politiska demokratins grundpelare.
Men den var inte den enda. En rad rättigheter hörde också dit, t. ex.
församlings- och yttrandefrihet. Däremot utvecklades det inte, som det
ibland hävdats, en enda enhetlig demokratisk ideologi. En engelsk
statsvetare, David Held, har gjort en användbar distinktion mellan en