Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

Författarens avslutning på sid 539-541:
”Historien rymmer inte några slutresultat. Den utgör i sig ett
gigantiskt kollektivt projekt i vilket miljarder viljor samverkar. I detta
projekt utgör upplysningsprojektet en liten men icke oväsentlig del. Vi
har sett några av dess triumfer och några av dess tillkortakommanden.
Men vi har inte sett dess slut. Dess hårda sida lever vidare, läggande
sten till sten i ett bygge vars mening inte är given. Condorcets dröm
om den exakta naturvetenskapens triumfer, teknikens svit av
nydaningar och ekonomins framgångsväg har överträffats. Men hans
övertygelse att dessa förnuftets triumfer skulle hänga samman som ler
och långhalm med en rättvis fördelning av resurser, ett umgänge
människor emellan präglat av ömsesidig respekt och jämlikhet och en
fredlig och frihetlig politisk ordning höll inte streck. Etiken och
politiken liksom konsten och religionen visade sig vara mjuka, formbara
områden. Ekonomisk expansion liksom teknisk och naturvetenskaplig
utveckling kunde och kan förekomma även i diktaturer och i
hårt segregerade klassamhällen.
Det var ett förhållande som kunde skymta redan i den europeiska
expansion som började århundraden före Condorcet. Modern västerländsk
teknik och vetenskap spreds över jorden med medel som hade
mycket litet med humanitet att göra. En europeisk ekonomisk ordning
drevs igenom med vapenmakt och terror och i namn av en Gud som
enligt Condorcet hörde hemma i ett oupplyst förflutet. Det är en
process som fortfarande pågår i nya former. Men i dag finns det
också centra utanför västerlandet som av egen kraft kan föra den
hårda upplysningen vidare. Där kan politiska förhållanden, religiösa
traditioner och sociala umgängesformer i grunden skilja sig från de
europeiska. I detta behöver inte ligga något negativt utan tvärtom den
sorts rikedom som variation och mångfald innebär. Det fanns drag av
europeisk provinsialism i den mjuka upplysning som Condorcet eller
Kant propagerade för.
Men inte bara! I denna upplysningsideologi förekom också värden
som inte kan eller får ses som enbart kulturspecifika och som inte
heller har något exklusivt europeiskt ursprung (det går att finna
motsvarigheter till dem i konfucianistiskt tänkande, i indisk visdom, i
afrikansk och indiansk kultur). Humanitet, frihet och jämlikhet är lika
viktiga, lockande och svårfångade ideal i dag som för två hundra år
sedan.
Det unika för upplysningsprojektet var inte dessa ideer i sig, utan
tanken att de skulle kunna förenas med den rationalitet som kommer
till uttryck i modern vetenskap, teknik och ekonomi. Det är fortfarande
en viktig tanke. Men den kan inte längre uttryckas med
samma troskyldiga visshet som en gång Condorcet gjorde. Växande
behärskning av naturen liksom växande resurser kan användas till
förtryck, terror och utsugning. Fördomar och vidskepelse kan trivas i
deras hägn.
Däremot är det svårt att tänka sig en vettigare och förnuftigare värld
än vår utan den kombination av hård och mjuk upplysning som upp-
lysningstänkarna talade om. Redan de sår på natur och samhälle som
modern teknisk och ekonomisk utveckling förorsakat kräver nya,
precisa kunskaper, teknisk utveckling och ekonomiska resurser. Det
är inte den hårda upplysningens logik som måste brytas; det är dess
inriktning. Och det är här den mjuka upplysningens ideal måste
engageras. Dess ideal måste ständigt erövras på nytt i en oavlåtlig
upplysningsprocess, som för att inte urarta måste bli rikare och mer
öppen för mångfald än på Condorcets tid. Den måste till och med
kunna inkludera sin egen motsats, den partikularism som tar sin
utgångspunkt i det särskilda, det annorlunda, det ojämförliga.
Det finns inget recept för hur detta skall gå till. Det är alltså en dröm,
kanske en illusion. Dess alternativ är inte bara illusionslöshet utan
trött och håglös cynism.
Det är fortfarande i upplysningens skugga vi lever. Men det är inte
från det förflutna den kastas, utan från framtiden.”