Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

I mitten av 400-talet f Kr kunde grekerna återta de gamla grekiska
områdena i Mindre Asien, och efter krigen mot perserna upplevde
Aten en ekonomisk och kulturell storhetstid med en demokratisk
författning, som dock inte svarade mot 1900-talets krav på demokrati.
Aristofanes författade och filosorerna Sokrates och Platon undervisade.
I Sparta rådde ett aristokratiskt välde och Aten och Sparta kom i
strid. Under dessa strider växte sig Greklands granne i norr, Makedonien,
allt starkare.
I mitten av 300-talet f Kr blev Filip II kung i Makedonien och slog
under sig Grekland. Filips son Alexander, som senare fick tlllnamnet
“den store” hade Aristoteles som lärare, fortsatte efter faderns död
Makedoniens expansion och tog hela det väldiga perserriket ,bl a med
hjälp av ett fältslag vid Issus år 333 f Kr. I hans stora rike växte fram
den hellenistiska kulturen, en blandning av grekisk och orientalisk
kultur med centrum i Alexandria, som han anlade i Egypten. Alexander
den store dog 323 f Kr och riket föll sedan samman i ett stort
antal riken av varierande storlek.
På 200-talet f Kr hade det romerska riket utvecklat sig under cirka
500 år och ömfattade i stort sett den italienska halvön och Spanien.
Det bredde sedan ut sig i alla väderstreck. Caesar gjorde sig till
enväldig makthavare, diktator, i det romerska riket vid tiden för vår
tideräknings början, gjorde jordlösa proletärer tlll kolonister i
provinser och gav sina soldater jord att bruka. Han mördades år 44 f
Kr då det romerska riket slagit under sig nära nog alla områden runt
Medelhavet och större delen av Främre Orienten. Omkring år 100 e
Kr nådde romarriket sin största amfattning med områden långt upp i
Europa, bl a England, och i öster områden fram till ungefär Tigris,
därbortom fanns ett stort rike som behärskades av parter.
Efter Caesars död som ordnats av bl a Brutus och Cassius, gjordes
romarriket till ett kejsardöme med Augustus som förste kejsare.
Augustus förekommer i Bibeln i samband med berättelserna om
Jesus, de tre vise mannen från östern, etc. På Augustus tid levde
skalden Vergilius, som bl a skrev Eneiden, samt historieskrivaren
Livius. En av Augustus motståndare flydde till Egypten och fick som
gemål drottningen Kleopatra där, men de begick självmord när
Augustus kom och erövrade Egypten.
Romarriket bestod i flera hundra år men föll till slut samman. Det
delades år 395 i Västrom och Östram med gräns i havet öster om italienska
halvön. Då hade krlstendomen etablerat sig. Kejsaren Konstantin
den store flyttade sitt residens tlll Bysantion som döptes om till
Konstantinopel. Konstantin var kristendomsvänlig och döpte sig till
kristendomen på dödsbädden år 337.
Västroms vidare öden ska inte behandlas nu, bara nämnas att
romarrikets sönderfall och isynnerhet Västroms konflikter därefter
ansetts ha så betydande konsekvenser att man från omkring år 400
räknar en helt ny tid, medeltiden. Det nya fick karaktär genom
kristendomens seger i det romerska riket, romarrikets sönderfall och
de germanska folkvandringarna , dvs folkförflyttningar och konflikter
som sattes igång av bl a Attila och hans hunner som omkring år 375
ridit in och anfallit goter norr om Svarta havet.
I Västrom och Europa norr därom utvecklades den romersk-katolska
kristna läran, i Östrom den grekisk-ortodoxa. Östrom bestod längre
än Västrom, men utsattes för intrång från perser och araber.
På 62o-talet grundade Muhammed den islamska läran och samlade
arbiska nomadstammar kring Koranens lära. Från Mecka och Medina
proklamerade han heligt krig mot de otrogna, dvs de kristna. Hans
erterträdare hade på 800-talet slagit under sig Arabien och områdena
öster därom bort till Indien, Palestina, Syrien, Armenien, Nordarrika
och spanska halvön. Det var kalifatet, ett av världshistoriens stora
imperier, som behärskades av kalifen, dvs Allahs ställföreträdare.
Centrum för väldet blev Bagdad i Irak. I kalifatet utvecklades en efter
tiden mycket högtstående kultur. För svenska vikingar som tog sig åt
sydväst ned genom Ryssland till Konstantinopel, som de kallade
Miklagård, var Särkland de muhammedanska länderna. I slutet av
800-talet började väldet falla samman och på 900-talet hade det
skingrats i en rad statsbildningar betingade av naturliga gränser, där
den islamska kulturen dock fortrarande härskade.
Mellan åren 1096 och 1291 företog sig Europeiska kristna s k