Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

hur man bör bete sig för att undvika konflikter och uppnå resultat som
gynnar alla finns nämligen nedlagd i lagarna och spridd bland medborgarna.
Kort sagt, i Condorcets ögon är det en lycklig, en frigjord värld.
Men Condorcet skrev sin bok under svåra omständigheter. Det var
år 1793, då franska revolutionen nått sin kulmen. Han hade tidigare
spelat en framträdande roll i revolutionen. Han hade utmärkt sig för
sina radikala ideer om jämlikhet mellan alla människor, oavsett inte
bara börd utan också kön och ras. Men nu hade Robespierre och hans
jakobiner fått överhanden i kampen om makten, och de räknade
tveklöst Condorcet till sina motståndare. Hans enda chans var att hålla
sig undan, gömd i ett litet rum mitt inne i Paris. Medan han skrev sin
bok om framstegen i det förflutna och framtiden brände marken under
hans fötter. Han var nätt och jämnt färdig med vad han kallade en
’skiss’ när hans ställning blev ohållbar och han lämnade sitt
gömställe för att försöka ta sig ur Paris och finna bättre skydd på
annan plats. Strax utanför Paris avslöjades han av den överallt
förekommande polisen och häktades omedelbart. Han dog i häktet,
troligen därför att han inte orkade med strapatserna under flykten och
sinnesrörelsen vid häktningen. Han var redan en åldrad man men efter
nutida mått inte gammal, drygt femtio år.
Året efter hans död vände vinden. Condorcet rehabiliterades och
1795 kunde hans bok komma ut... Den har funnit ständigt nya läsare
under de två hundra år som gått sedan dess, läsare som reagerat med
hänförelse, häpnad eller motvilja. Få har förblivit likgiltiga inför den.
I dag väcker Condorcets bok intresse främst som ett oöverträffat
exempel på den typ av framstegstänkande som vi förknippar med
1700-talets franska upplysning. Condorcet var i alla avseenden en
storartad representant för denna strömning, en ledande matematiker i
sin samtid med sannolikhetskalkylen som specialitet men också en
djärv samhällstänkare. Under åtskilliga år var han sekreterare i den
mäktiga franska vetenskapsakademin, och mot slutet av sitt liv gjorde
omständigheterna i form av franska revolutionen honom till en
principfast och okorrumperad politiker.
Condorcet säger ingenting om hur avlägsen den framtid kan tänkas
vara som han beskriver i sin bok. På sista sidan ställer han denna
kommande tidsålder i motsats till den situation i vilken han själv
befinner sig. Tanken på den ljusa framtiden ger frihetsvännen ’en
fristad där minnet av hans förföljare inte jagar honom’ och där ’han
glömmer den människa som plågas och korrumperas av girighet,
skräck och avundsjuka’....
Den mänsklighetens historia som han tecknat i bokens tidigare
kapitel är ämnad att visa att människan med sitt förnuft har de
nödvändiga medlen för att bygga sig en lycklig värld. Hindren är
också många - ’girighet, skräck och avundsjuka’ är bara några av
dem. Men den framstegsprocess varom historien berättar kommer
bara tillfälligt att kunna hejdas.”...
Sid 47: ”En utforskning av upplysningsprojektet och dess öden, dess
metamorfoser, de olika motstånd det mött och dess förankring i olika
typer av samhällen är, enligt min mening, det idé- och väl också
filosofihistoriskt bästa sättet att närma sig hela frågan om moderniteten.
Upplysningsprojektets grundläggande problem - förhållandet
mellan den moderna utveckling som visat sig basal och den som är
variabel - är temat för denna bok...
Upplysningsprojektet, alltså föreningen av mänsklig frihet och lycka
med en vetenskaplig, teknisk och ekonomisk framstegsprocess, är i
sig en idé, alltså något som människor kan skriva, säga eller tänka. Det
är inte redan en praktik men förbundet med ett oändligt antal praktiker,
där inte sällan den ena kan motverka den andra. Det är inte heller
knutet till en bestämd samhällelig miljö, även om det har uppstått
under mycket bestämda, konkreta förhållanden. Från dessa
förhållanden, typiska för det tidiga 1600-talets England, Frankrike och
Nederländerna, har det kunnat slå rot i många olika miljöer för att
inemot år 2000 vara spritt över större delen av jordklotet.”