Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

Från Axess nr 3 2005.
Axess en tidskrift inom humaniora och samhällsvetenskap.
http://www.axess.se
“Mittens rike kan spricka på mitten
ESSÄ/ En historisk framtid. Dagens Kina verkar kunna skaka
om världskartan på ett historiskt unikt sätt, men det tycks ha
glömt sin egen historia nu när det har blivit hela världens
verkstad. De långsiktiga problem som Peking står inför är inte
väsensskilda från dem som tidigare regimer brottats med. Går
detta enorma rike att styra från huvudstaden eller kommer de
olika regionerna att dra bort från centrum?
Av Jonathan Fenby
Journalist och författare
Översättning Olov Hyllienmark
Kinas snabba övergång från maoism till marknadsekonomi är en av
vår tids mest betydelsefulla globala förändringar, inte bara för detta
jordens mest befolkade land utan även för andra länder. Napoleons
förutsägelse att när den sovande jätten Kina vaknar kommer planeten
att slås med häpnad är på god väg att besannas. Efter decennier av
relativ isolering är landet med 1,3 miljarder människor i färd med att
inta sin plats i den internationella ordningen och gör det i mångt och
mycket på egna villkor nu när uppvaktarna kommer i form av
utländska regeringar och företag från såväl i- som u-länder.
Ser man Kina i ett större perspektiv, bortom den årliga tillväxten på
9 procent, det snabbt ökande handelsresultatet som 2004 var det
högsta på nio år, reserverna av utländsk valuta som 2004 steg med
200 miljoner till 600 miljoner dollar och de kolossala
infrastrukturprojekt som pågår över hela landet, är nyckelfrågan
huruvida landets expansion kan fortsätta eller om den kommer att
tappa fart eller – vilket vore ett än större hot – till sist implodera när
ekonomin hårdlandar. Fortsätter expansionen är frågan vilka följderna
kommer att bli, inte bara i ekonomiska termer utan också för landets
egen politiska och sociala utveckling och för den strategiska balansen
i och utanför Asien. Tappar den fart eller imploderar är frågan om
landet och samhället kommer att kunna hålla samman och om det sista
större land som regeras av ett kommunistparti kan gå vidare under det
auktoritära styre som rått sedan 1949.
Kina, kärnvapenmakt och en av de ständiga medlemmarna i FN:s
säkerhetsråd, har på det internationella planet haft framgångsrika år på
sistone, detta av en rad skäl, varav några är politiska. Den gamla
spökbilden av Peking som exportör av maoistisk revolution har för
länge sedan jagats på flykten. Peking har i stället gått med i WTO
(World Trade Organisation) och spelar en alltmer framträdande roll i
olika internationella organ. Från västerländska regeringsorgan
kommer det visserligen alltjämt bekymrade rapporter om de mänskliga
rättigheternas ställning, men samtidigt har dissidenternas inflytande på
världsopinionen minskat, beroende på förtryck, exil eller på att de
blivit inlemmade i systemet. Dessutom har den amerikanska
regeringen utnämnt Peking till en viktig bundsförvant i kriget mot
terrorismen, vilket den kinesiska regeringen utnyttjat för att rättfärdiga
kampen mot självständighetsivrarna i den övervägande muslimska
regionen längst i väst. Samtidigt har det nya ledarskiktet med
president Hu Jintao i spetsen visat upp ett pragmatiskt,
företagsledarmässigt ansikte för världen. Uppdraget att arrangera
2008 års olympiska spel gav Peking ytterligare kvitto på landets
nyvunna respektabilitet.
Men den viktigaste faktorn bakom det förändrade förhållandet
mellan Kina och världen har varit ekonomin. Fastlands-Kina har
hyllats för att ha utvecklat en ny form av kapitalism utifrån det som
brukade kallas "socialism med kinesiska förtecken". Att landet har
förvandlats till hela världens verkstad får följder på många plan och