Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

sedan, och när den robusta arten senare utvecklades, för 2,5 miljoner
år sedan, levde de två arterna samtidigt. Fossila fynd visar att
Australopithecus började försvinna för ungefär en miljon år sedan,
men då hade redan en annan tvåbent art levt parallellt med den under
minst en miljon år.
De första människorna
För två miljoner år sedan levde i Afrika en annan art, Homo habilis,
jämsides med Australopithecus. Homo habilis - den händiga människan
- började tillverka och använda redskap av sten och inledde
därmed stenåldern.
Homo habilis hade en större och mer komplicerad hjärna än någon av
de tidigare arterna. Volymen var 750-800 cm3, drygt hälften av vår
hjärnas. Det mest berömda fossilet är skallen med numret 1470, som
upptäcktes i East Turkana av Meave Leakeys kollega Bernard
Ngeneo. Tillsammans med en engelsk anatom, Bernard Wood, höll
Meave Leakey på i sex veckor med att bit för bit sätta samman de
hundratals krossade fragment som grävts fram ur jorden. Deras
tålamod blev rikligt belönat. 1470 visade sig vara en nästan komplett
skalle av Homo habilis, minst två och en halv miljoner år gammal och
med ett förvånansvärt stort kranium . Här var en människoapliknande
primat vars utveckling pekade mot en större hjärnvolym i förhållande
till kroppsstorleken. För första gången ger oss fossilerna också ett
helt nytt sorts vittnesbörd, verktyg av sten. Teknikens tidsålder hade
böriat.
Fast man ännu inte har funnit några fullständiga skelett av Homo
habilis, så visar fynd nära Lake Turkana att deras ben var mycket lika
människoben och att de troligen gick ungefär som vi. Homo habilis
utgjorde en vidareutveckling av Australopithecus och öppnade ett nytt
kapitel i människans historia.
De redskap som Homo habilis tillverkade var till största delen
primitiva "choppers" som tillverkades av stenar ungefär så stora som
tennisbollar. Man slog av några flisor på stenens ena sida och
formade därmed en skarp egg. I Olduvaiklyftan i norra Tanzania har
många exemplar av dessa tidiga redskap hittats och dessutom
primitiva skrapredskap och några som möjligen kan ha använts som
"hammarstenar".
Redskapens utveckling sammanfaller med en ändrad diet. Man
började äta kött. Verktygen var inte gjorda för jakt utan användes
troligen till att skrapa av köttet från djurkadavren. Frukt och grönsaker
bör fortfarande ha utgjort den viktigaste födan. Dessa tidiga människor
levde förmodligen i mindre grupper och samlade föda tillsammans.
De kan ha haft fasta boplatser. En cirkel av stenar som tros vara
grunden till en hydda eller ett vindskydd har hittats i Olduvaiklyftan i
Tanzania.
När våra förfäder började äta kött regelbundet blev jakten alltmer
betydelsefull. För 1,5 miljoner ar sedan började därför en ny redskapskultur
att formas samtidigt som en ny art med ännu större
hjärna, Homo erectus, uppträder.
För att kunna tillverka de nya, mer sofistikerade verktygen fordrades
större skicklighet och uthållighet än tidigare. Vanligast var de olika
typer av handkilar, som användes i över en miljon år och med tiden
blev alltmer sofistikerade och ändamålsenliga.
Handkilens egg tillverkade man genom att slå bort spån på bägge
sidor av en stor stenflisa. De spetsiga handkilarna som hade en egg
runt om krävde mycket mer omsorg och precision vid tillverkningen.
Denna stenåldersperiod kallas Acheuléen .
Dc här stenredskapen herättar en hel del om de tidiga människornas
förmåga att tänka eftersom vi kan se exakt hur de är tillverkade. Den