Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

Byggnadskonsten
För att en byggnad ska komma till behövs som regel en byggherre,
dvs en som vill ha och vill betala en byggnad, en arkitekt som tänker
ut hur den ska se ut samt en byggmästare som bygger. Byggandet
kräver byggmaterial och arbetskraft .
Människosläktets första anläggningar var enkla bostäder där
individerna var både byggherrar, arkitekter och byggmästare. Vartefter
som människorna bildade samhällen med arbetsfördelning, maktfördelning
och klasskillnader fick makthavarna och de välbärgade
klasserna möjligheter att avdela resurser till stora och påkostade anläggningar.
I forntidens högkulturella och folkrika samhällen i Egypten, Mesopotamien,
Grekland och Rom byggdes stora anlaggningar som pyramider,
palats och borgar, grekiska tempel, romerska teatrar etc. I de
här områdena var skogarna snart skövlade så att det var ont om trämaterial,
byggena gjordes i sten och tegel. Trä ruttnar lätt och brinner
upp men sten och tegel klarar sig bättre. Därför finns det kvar en hel
del anläggningar från forntiden .
I Norden däremot finns från forntiden kvar nästan inga byggnader,
här var befolkningen liten och skogarna stora, trä var det vanligaste
byggmaterialet och trähusen från de äldsta tiderna har förtärts av
tidens tand. Det som finns kvar från forntiden i fråga om anlägg-
ningar är mest bara försvarsanläggningar i form av stenrösliknande
fornborgar.
Romarriket sträckte sig på l00-talet långt upp i Europa, ungefär till
en linje mellan Holland och Svarta havet och omfattade också England.
Det angreps från 200-talet ständigt av folken norr därom. År
375 kom in i Europa från Asien ryttarfolket hunnerna under Attila,
och under den s k folkvandringstiden som började då rördes det om
rejält i Mellan- och Sydeuropa. Romerska kejsardömet delades år 395
i Västrom och Östrom, även kallat Bysans, och Västrom erövrades av
folk från norr på 400-talet.
År 313 blev kristendomen tillåten i romarriket och år 323 blev den
statsreligion. Vid den här tiden började katolska kyrkans maktperiod.
Från omkring år 400 fanns i Europa en ny maktstruktur i Europa
karakteriserad av påven i Rom som en betydande maktfaktor och
kraftfulla makthavare norr om Alperna.
Den nya maktstrukturen påverkade byggnadskonsten. Perioden med
den fornkristna och bysantinska konsten började när kristen-domen
bröt igenom.
De södra delarna av det stora romarriket, dvs Främre Orienten,
Nordafrika och Spanien föll i händerna på härskare med islamsk
religion stiftad av Muhammed på 600-talet. I de här områdena
uppstod en särskild islamsk byggnadstradition.
Furstarna norr om Alperna byggde slott och borgar och katolska
kyrkan stimulerade till kyrkobyggen vartefter som den kristna läran
trängde norrut. Under den första tiden efter 400-talet blev romarrikets
byggnadstraditioner bestående men efter hand utvecklade mellaneuropeerna
egna byggstilar.
En betydande makthavare var Karl den store som behärskade större
delen av Mellaneuropa norr om Rom. Han kröntes år 800 till kejsare
och menade att han övertagit Västroms kejsarkrona. När Karl dog
delades riket och efter många förvecklingar var Otto den store en
makthavare som behärskade i stort sett Karls rike utom Frankrike.
Han kröntes till kejsare år 962 i det tysk-romerska riket och menade
att det nu var han som innehade den romerksa kejsarkronan.
Inom byggnadskonsten räknar man med en karolingisk-ottonsk
period med namn efter Karl och Otto den store. Den Karolingiskaottonska
konsten ledde fram till det som kallas den romanska konsten,
som började på 900-talet och gällde i Frankrike, Italien, Tyskland och
England. Den karolingiska-ottonska och romanska periden motsvarar
ungefär vikingatiden i Norden, vars slut svarar mot normandernas
erövrirg av England l066.
Den gotiska stilen utvecklades i Frankrike i slutet av ll00-talet och
nådde höjdpunkter i franska kyrkor. Den gotiska perioden inträffade
under korstågstiden 1096-1291 då kristna från Europa gjorde
misslyckade försök att erövra Jurusalem från Muhammedanerna.