Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

Världen under efterkrigstiden efter andra
världskriget
Vid krigsslutet efter andra världskriget kunde man konstatera att
rangordningen bland världens ledande makter ändrats sedan före
kriget, nu framstod USA och Sovjetunionen som de mäktigaste, och
USA, som före kriget inte velat blanda sig i världspolitiken, blev den
ledande västmakten. Sovjetunionens krigsmakt hade under kriget
byggts upp kraftigt med hjälp från USA. Storbritannien och Frankrike
hade 1945 kvar sina kolonier men förlorade snart greppet om
dem, de två imperiemakternas ekonomier var nergångna.
Under efterkrigstiden har kolonierna nästan helt frigjort sig från
moderländerna och bildat självständiga stater. I kolonier lever 1990 i
runda tal bara 10 miljoner personer. Antalet självständiga stater ca
170.
Under processerna med koloniernas frigörelser har inom och mellan
de olika länderna ofta förekommit kamp och strider mellan olika
grupper som önskat olika slags samhällssystem. Två system som stått
emot varandra har bland andra system varit extrema kommunistiska
system som i Sovjeturionen och kapitalistiska system som i USA.
Denna kamp har också på olika sätt försiggått i de gamla självständiga
staterna.
Världspolitiken har sedan några år efter andra världskriget präglats
av motsättningar mellan ”supermakterna” USA och Sovjetunionen
och de samhällssystem de representerar. Spänningen mellan de två
systemen har tagit sig uttryck bl a i en gränslinje i Europa mellan väst-
och östmakter och i enorma krigsmakter och krigsförberedelser på
båda sidorna.
Många ansträngningar har under årens lopp gjorts för att minska
spänningen mellan de två sidorna och minska krigsmaskinerierna.
Systemet i Sovjetunionen och öststaterna har såsmåningom under-
gått en förändring, som 1989-1990 lett till begynnande sönderfall för
det kommunistiska system som byggdes upp av Stalin under mellan-
krigstiden och som fått karaktär av visst monopol för det kommunistiska
partiet, maktfullkomlig partiapparat och centraldirigerad varuprocuktion
och varufördelning.
I de östeuropeiska staterna mellan Sovjetunionen och de västorienterade
staterna har 1989-1990 gjorts tämligen fredliga revolutioner
med förändringar i riktning till väststaternas kapitalistiska system. B1
a har Östtyskland 1990 upphört och uppgått i Västtyskland.
Under 1990 har också träffats avtal mellan väst och öst om minskning
av krigsmedel. I Sovjetunionen har 1989-1990 synts tydliga strävanden
dels att göra samhällssystemet mer demokratiskt, varvid
kommunistpartiet mist sin politiska monopolställning, dels att göra
systemen för varuproduktion och varufördelning mer lika dem i
kapitalistsystemen där produktion och fördelning som grundprincip
sker med hjälp av s k marknadskrafter, som dock tuktas av statliga
regleringar och internationella överenskommelser av många slag.
I det följande görs en relativt kort genomgång av utvecklingen i
världen under efterkrigstiden varvid mest bara noteras förhållanden
kring statsbildringar och förekomst av revolutioner o d. Någon närmare
genomgång av de många ländernas olika samhällssystem och
levnadsvillkor görs inte och utvecklingen förs vanligen fram bara till
mitten av l980-talet, undantagsvis längre. Avsikten med redovisningen
är att den ska ge en allmän bakgrund så att det kan bli lättare att förstå
de stora långsiktiga dragen i utvecklingen, och så att det ska bli lättare
att fundera ut hur framtiden bör byggas.
Utgångsläget för framtidsbyggandet är att det 1990 finns ca 170
stater (unioner som USA och Sovietunionen räknas som vardera en
stat) och att problemet är hur de kan och bör förbättra förhållandena
inom staterna och hur de kan och bör förbättra relationerna mellan
staterna. Genomgången antyder att det finns mycket som borde
förändras inom staterna och de förändringarna torde inte kunna ske
utan förbättringar i många avseenden mellan staterna.
Det problem staterna har gemensamt är hur man ska kunna åstadkomma
en bättre välfärdsfördelning och hur höja den genomsnittliga