Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

1980-talet kan bli en skiljeväg i samtidshistorien. Möjligheten till
framåtskridande är lika stor som till total förintelse. Den ökande
spänningen i världen gör att framtiden tycks osäker och förvirrande.
Men på lång sikt är det den stora obalansen i världsekonomin, klyftan
mellan fattiga och rika, som är allvarligast. Världens befolkning växer
dessutom med en alarmerade hastighet och den största delen av
ökningen sker i den tredje världens länder, där människorna redan
kämpar för att överleva. Denna obalans kan slita vår värld i stycken
om vi inte gör någonting för att rätta till den.
Dagens värld.
När vi nu går mot slutet av nittonhundratalet befinner vi oss i en unik
situation. Tack vare vetenskapens och teknologins utveckling är de
flesta människor idag bättre informerade om situationen i världen än
någonsin förr. Men just som vi har nått denna utsiktspunkt misslyckas
vi med att använda våra kunskaper för att trygga framtiden. Vi
vet att om vi fortsätter på den inslagna vägen kommer ödets timma
förr eller senare att slå för den mänskliga rasen.
De senaste kapitlen i människans historia har varit de blodigaste.
Våldet har ständigt ökat alltsedan jordbruket, städerna och de suveräna
staterna tillkom för 10 000 år sedan fram till de två världskrigen i vårt
århundrande. Vi kan inte lägga skulden på vår tidiga historia och påstå
att våldsbenägenheten är ett arv från vårt förflutna som jägare. Det var
den fredligaste perioden i människans historia, då undvek man hotande
konflikter genom att flytta till nya områden. Ursprunget till vårt
krigshetsande kan nog spåras tillbaka till den tid då människan för
första gången såg jordområden som egendom, dvs när hon började bo
permanent i byar och städer och blev beroende av ägodelar och makt.
Det var inte förrän begreppet självständiga stater blev mer etablerat
som de styrande kunde manipulera sina undersåtar till att föra krig för
deras räkning. I vårt århundrade har vi sett exempel på hur vanliga
medborgare genom propaganda kan hetsas in i ett sådant politiskt
klimat att krig blir oundvikligt. På så sätt kan länder bli inblandade i
konflikter som inte ens gäller de egna gränserna eller de egna
intressena över huvud taget.
Efter andra världskriget har åtminstone 160 krig eller inbördeskrig
utkämpats i världen, de flesta i utvecklingsländerna. Två tredjedelar av
dem har varit försök att störta den rådande regimen. Under 1950-talet
upplevde världen i genomsnitt 9 krig per år. Under 1980-talet har
antalet stigit till 14. Av de 16 miljoner människor som dödats i krig
sedan 1945 har sorgligt nog de flesta varit civila. Det är fler än alla de
soldater som dödades under andra världskriget. Världen har blivit en
arena för supermakternas kamp och allteftersom spänningen ökar blir
situationen mer explosiv, både på det lokala och det internationella
planet.
Över hela världen spenderades år 1980 520 miljarder dollar på militär
upprustning. USA och Sovjetunionen står tillsammans för hälften av
dessa miljarder och siffrorna stiger varje år. Vi lever med kärnvapenhotet
hängande över oss och med vetskapen om att ännu värre kemiska
och biologiska stridsmedel utvecklas i det fördolda. Idag har
många mindre länder i världen också gått med i rustningskapplöpningen.
Antalet länder som tillverkar egna stora vapensystem har stigit
från 5 år 1945 till 50 idag. Att supermakterna har stora svårigheter att
nå en överenskommelse om vapenbegränsning kastar sin skugga över
hela mänskligheten.
Det allvarligaste felet under 1900-talet är utan tvivel vår ovilja (snarare
än oförmåga) att föda världens befolkning. Trots att vi är så många
som drygt 5 miljarder människor producerar vi tillräckligt med mat för
att alla ska kunna gå och lägga sig mätta. Under de senaste 30 åren
har matproduktionen ökat genom utveckling av högavkastande grödor
(som t ex ris som ger 3-4 skördar per år) och genom användning av