Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

Det finns ändå tillräckligt med fossiler som berättar hur våra förfäders
livsföring förändrades. Neandertalarnas sätt att begrava sina döda
tyder på att de hade en andlig syn på tillvaron. Man har funnit gravar
där verktyg, ben och andra föremål har lagts runt den döde. Andra
gravar visar att dessa tidiga människor tog hand om sina gamla och
sjuka. Det är på grund av dessa gravar som man har hittat så många
neandertalskelett. Om tidigare perioders skelett har bevarats så är det
av en slump, när den döde har råkat hamna på en plats där fossilering
har kunnat ske.
För 40 000 år sedan kunde människor leva i många olika sorters
miljöer över stora delar av världen. Det fanns kontakt mellan grupper
som levde nära varandra. Människan härstammar troligen från alla
dessa utspridda grupper och inte från en enda grupp i ett speciellt
område.
Vi har nu nått en period i människans historia då det inte längre går att
klart urskilja den fysiska utvecklingen. Tidsperspektiven är för korta.
I nästa avsnitt kommer förändringarna mer att handla om beteenden,
ett område där den moderna människan har visat hur anpassningsbar
hon är.
Vår tids människor
Under istiden, för omkring 40 000 år sedan började vår tids människor
Homo sapiens sapiens att uppträda över hela den gamla världen.
De levde förmodligen jämsides med den äldre Homo sapiens.
Fossiler från denna övergångstid, för mellan 40 000 och 30 000 år
sedan, visar ibland en blandning av de båda arternas egenskaper. För
20 000 år sedan hade vår tids människor etablerat sig och börjat
sprida sig till trakter som inte tidigare varit bebodda.
Under det mycket kalla slutet av den senaste istiden frös många av
jordens sjöar och hav till glaciärer och isfält, vilket gjorde att havets
nivå sjönk nästan 150 m och frilade land som tidigare hade stått under
vatten. Många av öarna mellan Asiens sydöstra del och Australien
hängde ihop så att Australien, som tidigare varie en obebodd kontinent,
nu kunde nås genom en serie korta resor på flotte eller med
kanot. Vi vet inte säkert hur människorna nådde Australien men det
finns bevis för att hela kontinenten var bebodd av den moderna
människan för 30 000 - 20 000 år sedan.
För ungefär 20 000 år sedan började isen dra sig tillbaka och därmed
öppnades en möjlighet för människorna att ta sig från Asien till
Amerika över den landbrygga som då fanns i norr vid Berings sund.
Därifrån spred de sig söderut och för 12 000 år sedan var de
amerikanska kontinenterna befolkade. Vår tids människor levde nu för
första gången i olika miljöer över hela jorden och började anpassa sig
efter dessa. De fysiska skillnader som vi kan se idag hos människor
från olika delar av världen har uppkommit genom den geografiska
spridningen och anpassningen till olika lokala för-hållanden.
Eskimåer är vanligen kortväxta och satta, de har en kropp som är
anpassad för att bevara värme, medan en massaj är lång och smal och
därigenom väl anpassad till att avge värme. Graden av hudpigment är
större ju närmare ekvatorn vi lever. Pigmentet, melanin, har till uppgift
att skydda huden mot solens starka och skadliga ultravioletta strålar i
tropikerna. Trots kroppsskillnader tillhör vi ändå samma art, Homo
sapiens sapiens.
Människans fysiska utveckling var i allt väsentligt avslutad för ungefär
20 000 år sedan. Vi ser inte längre några större förändringar i skallar
eller skelett. Men vad som nu i stället snabbt börjar utvecklas är ideer,
färdigheter och livsstilar. När isen drog sig tillbaka steg vattnet i
världshaven. Australien, den sydostasiatiska övärlden och de