Världshistorien och framtiden. - Sven Wimnells hemsida

universiteten, var det i för hoppning om att kunskap som i deras ögon
var nyttig skulle frodas. De statliga akademierna hade samma ändamål.
Stora företag började mot slutet av l800-talet och än mer under
1900-talet att bedriva egen forskning, och därmed fick den rent
ekonomiska makten mer påtagligt än tidigare hand om viktiga
urvalsmekanismer. I dag samverkar näringsliv och stat i jakt på
kunskaper som kan ge vinst och inflytande.
Eftersom den samlade kunskapsmassan är så stor och forskningsområdena
otaliga, måste man välja. Ibland görs urvalet öppet och
tydligt - som när forskningsråd säger ja eller nej till ansökningar.
Ibland ger sig makten själv ut på jakt efter kunskap som av en eller
annan anledning ter sig eftertraktansvärd. Lärda institutioner är inte
heller passiva i denna intensiva urvalsprocess. Massmediernas intresse
har också blivit en faktor att räkna med. Följden blir att vissa
kunskapsområden kommer i rampljuset, medan andra dväljs i skuggan
och kanske förtvinar.
Slutligen finns kunskapens heroiska sida: att ur underläge avslöja
makten. Här framstår kunskapen som själv befriad från makt men
ändå som en motmakt med avgörande betydelse. Sinnebilden är
barnet som talar om att kejsaren är naken. Men det kan också vara
forskaren som trotsar det vetenskapliga etablissemanget eller den
vanlige medborgaren som skapar sig insikter i någon skum ekonomisk
eller politisk hantering och slår larm.
Att makten uppmuntrar och favoriserar viss kunskap framför annan
är vad man nog mest märker av i dagens forsknings-Sverige. Allt ifrån
forskningspropositionernas stora och vackra men svepande ord till
vetenskapsrådens mer eller mindre salomoniska beslut om vilka
projekt som ska få stöd, styrs forskningsresurserna av beslut om vad
för slags kunskap som är värd att premieras. En allt viktigare roll
spelar de stora företagens intresse att genom spetsforskning vinna
större marknader.
Vetenskapen har i det moderna samhället fått rollen som leverantör
av olika sanningar. Religionens roll är i detta avseende påtagligt
försvagad. Om man bortser från olika fundamentalistiska strömningar
- vars inflytande i ett land som Sverige är högst begränsat - har
religionen snarare blivit en etisk vägvisare, stämningsskapare eller
kanske en kraft som förhöjer intensiteten i livet, ungefär som konsten.
New age med sin brokiga mängd trossurrogat är på reträtt. Kvar är en
mer eller mindre vildvuxen vetenskapskritik som gärna kallar sig
postmodern. Dess betydelse ska inte underskattas, men det är svårt att
tro att den i någon nämnvärd utsträckning skulle påverka vare sig
tilltro till eller stöd åt forskning.
Många sanningar om människan
Men vetenskapen är inte enhetlig utan består av en mängd olika
discipliner. För många områden finns det en enda eller en grupp
vetenskapsgrenar med självklar auktoritet. Världsalltet är astronomins
område. Jordskorpan hör till geologerna, och utvecklingen av livet
samsas en rad biologiska discipliner om.
Men vem levererar sanningarna om människan? Det enkla svaret är
förstås att det finns en lång rad olika forskningsgrenar som upplyser
oss om olika aspekter av det mänskliga. För kroppen finns olika
biologiska och medicinska specialiteter, för själen psykologin och
psykiatrin, för människan som samhällsvarelse sociologin, för hennes
historiska utveckling historievetenskapen. Filosofer tar möjligen hand
om den övergripande frågan om människans egenart.
Men fullt så enkelt är det inte. Här är det öppet för ständiga konflikter
mellan olika discipliner. Konflikterna gäller både trovärdighet,
uppmärksamhet och resurser. Den stora frågan är vad som utmärker
en människa.
I strikt biologiskt perspektiv är varje levande varelse, och därmed
också människan, ett ytterst komplext naturligt system. I och för sig