pdf 1,6 MB - Naturvårdsverket

NATURVÅRDSVERKET
Rapport 5770 ● Hav i balans samt levande kust och skärgård
Marint avfall är ett hot mot marint liv och människor direkt och indirekt. Det
skadar både djurliv och landskapsbild. Sjöfåglar, sälar och fiskar snärjer in sig i
nätrester och plastmaterial eller kvävs av plast som de har uppfattat som föda.
Andra skador är påverkan på tidigare opåverkade och naturliga miljöer, nedsmutsning
av stränder, skador på människors hälsa och säkerhet, skador på betande djur i
strandzonen, nedsmutsning av hamnar och marinor, skador på fiskeredskap och
båtar samt skador på kraftstationer.
Toalettavfall ger ett ökat tillskott av näringsämnen i havsmiljön och är ett estetiskt
och sanitärt problem, särskilt om det släpps ut i skärgårdar, hamnar eller nära
badplatser. Marint avfall kan även innehålla främmande arter. Mängden av avfall
på havsbottnen skapar problem för fiskenäringen, och skräpiga stränder får negativa
effekter för turistindustrin. Avfallet orsakar ekonomisk skada för fiskare, kustkommuner,
båtägare, turism etc.
Av svenska kuststräckor är den bohuslänska mest utsatt för nedskräpning, eftersom
strömmarna för dit avfall från hela södra Nordsjöområdet. Kostnaden för
strandstädningen i Bohuslän uppgår till mellan 12 och 15 miljoner kronor per år
och fördelas mellan kommunerna, kommunalförbundet och Länsarbetsnämnden.
Cirka 100 personer har hittills sysselsatts under ca sex månader per år i detta arbete.
Ökade kostnader, svårare att få personal och aviserade förändringar i Länsarbetsnämndens
arbete innebär att strandstädningen framöver kan vara hotad.
INTERNATIONELL SJÖFART
Åtgärder mot förorening från fartyg och hanteringen av avfall ombord på fartyg
styrs av internationella regler i MARPOL 73/78-konventionen. Enligt dessa regler
är det förbjudet att släppa ut vissa typer av avfall från fartyg, bl.a. oljehaltigt avfall
(bilaga I), fast avfall (bilaga V) och toalettavfall (bilaga IV). De fullständiga reglerna
finns i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:8, omtryckt
i 2006:40) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. I SJÖFS 2006:40, 12 kap
7§ finns förbud mot att släppa ut fisk- och skaldjursrester inom Sveriges sjöterritorium
och ekonomiska zon från fartyg som bedriver industriell fiskhantering.
Mottagning av avfall i hamn regleras dels i Helsingforskonventionen
(HELCOM), dels i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27
november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och
lastrester.
Enligt reglerna ska fartygen lämna iland det avfall som har uppstått under resan
från föregående hamn. De ska också på förhand anmäla mängden avfall som de
tänker lämna. Anmälan ska i normalfallet göras 24 timmar före ankomsten. Förhandsanmälan
har underlättats genom att det nu är möjligt att göra den med Sjöfartsverkets
internetbaserade fartygsrapporteringssystem (FRS).
Hamnarna är skyldiga att ta emot det avfall som lämnas. För att man ska vara
säker på att de klarar det ska de upprätta en avfallshanteringsplan som bl.a. visar
hur mycket och vilka typer av avfall som kan tas emot. Statistik över mottaget
avfall ska årligen rapporteras till Sjöfartsinspektionen.
För att minska utsläppen av fartygsavfall till sjöss utarbetade länderna runt Östersjön
en gemensam strategi, benämnd the Baltic Strategy for Port Reception Faci-
101