Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
NATURVÅRDSVERKET<br />
Rapport 5770 ● Hav i balans samt levande kust och skärgård<br />
kust- och havsområden. I Gdanskkonventionen erkänner Östersjöländerna sitt ansvar<br />
för att skydda fisk och andra levande resurser i Östersjön.<br />
Fisket inom EU: s medlemsstater regleras sedan 1983 inom den gemensamma<br />
fiskeripolitiken (GFP) som uppdaterades år 2003. Regleringarna omfattar bl.a.<br />
fångstkvoter, minimimått på fisk och tekniska bevarandeåtgärder för merparten av<br />
de kommersiellt viktiga arterna.<br />
Trots detta kvarstår många miljöproblem. En anledning är att de internationella<br />
konventionerna inte alltid är bindande utan bara rekommendationer. HELCOM-<br />
konventionen är ett sådant exempel. Men efter många år följs trots allt många av<br />
rekommendationerna idag. Hade konventionen varit bindande hade dock åtgärder<br />
vidtagits betydligt tidigare, och efterlevnaden hade varit bättre.<br />
Många problem finns också kvar eftersom de näringar som nyttjar havet fortfarande<br />
hävdar sin rätt till havet och dess resurser utan att tillräckligt erkänna skyldigheter<br />
och ansvar för att skydda de marina ekosystemen. Även FN:s havsrättskonvention<br />
lägger tonvikten på rätten till nyttjande. Kortsiktiga ekonomiska intressen<br />
går fortfarande före skyddet av miljön.<br />
Ytterligare en anledning till miljöproblemen i havet är att ansvaret för havsmiljön<br />
är splittrat både nationellt och internationellt. Regleringen av de verksamheter<br />
som nyttjar havet ligger på olika myndigheter och departement i Sverige. En liknande<br />
splittring finns också inom EU. Inte ens på kommunal och regional nivå är<br />
arbetet samordnat, bl.a. eftersom det saknas en samlad kommunal och regional<br />
planering av kusten. Trots restriktioner mot byggande och exploatering fortsätter<br />
andelen opåverkade stränder att minska snabbt nära storstadsområdena.<br />
Bristande kunskapsunderlag bidrar till problemen, eftersom kartläggningen av<br />
den marina miljön bara har börjat.<br />
Flertalet länder som angränsar till svenskt vatten ingår numer i EU, och det ger<br />
hopp om förbättring. Vattenmiljöarbetet inom EU är på väg att bli mer samordnat<br />
och kraftfullt än tidigare. Främst gäller det EU:s ramdirektiv för vatten som antogs<br />
år 2000 och som stegvis börjat införas i medlemsländernas lagstiftning och vattenmiljöarbete.<br />
Syftet med direktivet är att samtliga inlands- och kustvatten inom EU<br />
ska ha uppnått ”god ekologisk och kemisk status” till år 2015. Vattendirektivet<br />
berör dock inte områden utanför territorialvattengränsen.<br />
Hoppet om förbättring för havsmiljön handlar dock inte bara om miljöpolitik<br />
utan hänger bl.a. mycket på vad som händer med EU-ländernas jordbruk, fiske,<br />
transportsystem och ekonomiska tillväxt. Risken är att jordbruks- och fiskepolitiken<br />
även i fortsättningen kommer att gynna kortsiktiga ekonomiska intressen framför<br />
ett långsiktigt hållbar nyttjande.<br />
Hur arbetar samhället med målet?<br />
I juli 2002 tillsatte regeringen en havsmiljökommission. Den fick till uppgift att<br />
sammanfatta kunskapsläget om miljötillståndet i kust och havsområden, utforma<br />
strategier och föreslå åtgärder för att bryta den negativa trenden i havsmiljön så att<br />
miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Giftfri miljö och Hav i balans samt levande<br />
kust och skärgård skulle kunna nås till år 2020.<br />
51
Change language