Kapitel 4 - Esplanaden

Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
munkar och nunnor på väg mot den stora frälsningen. Gatan blev till en gränd
som plötsligt öppnade sig till ett stort torg som dominerades av den stora
katedralen på höger sida. Han följde folkströmmen uppför den vänstra av de
två trapporna vid huvudingången. På avsatsen där de två trapporna möts
stannade han och blickade ut över torget för att se om han kunde hitta någon
som liknade Lotus bland alla munkar, nunnor, bönder, tiggare, soldater och
vagnar som trängdes på torget framför katedralen. Han insåg att det var
omöjligt att urskilja Lotus bland alla lånta kroppar och fortsatte upp de sista
stegen och in genom katedralens höga portar.
Prästen stod i vit kåpa med röd mantel och mässade oavbrutet på latin.
Manteln fick Johan att tänka på Stålmannen, förutom att Stålmannen hade
inte en likadan guldornamenterad avlång mössa på sig . Katedralen var full
av troende som då och då avbröt prästens mässande med ett unisont "Amen".
Johan följde katedralens vägg för att hitta den första biktstolen på höger sida
där de skulle träffas. Det var lite svårt att ta sig fram eftersom hans ögon inte
hade hunnit vänja sig vid mörkret. Det enda som var upplyst var podiet där
prästen stod för tillfället och gungade den rykande guldkannan. Johan
lyckades urskilja två biktstolar på höger sida och gick och ställde sig vid den
närmsta. Här var det lite glesare mellan människorna eftersom biktstolen stod
nästan i hörnan och allt folk intresserade sig för mässan rakt fram. Johan
inspekterade omgivningen och såg två andra munkar som inte heller verkade
vara intresserade av mässan. Johan lyfte på sina VR-glasögon och tittade på
sin klockradio vid sängen i hans studentrum och såg att han var några
minuter sen. Dessutom lade han märke till att en lampa på hans telefon
blinkade vilket indikerade att någon höll på att ringa men han ansåg sig inte
ha tid till att svara nu. Han lät glasögonen trilla tillbaks på sin plats och hade
återigen katedralen omkring sig. Var var Lotus? Just när tanken var tänkt
trängde sig en munk ur folkmassan bakom de sista bänkarna. Han gick fram
till Johan och viskade "Följ mig" med Lotus röst och gick vidare till de två
andra munkarna som stod vid sidan och gav dem samma instruktion. Lotus
fortsatte mot utgången och de tre inbjudna munkarna hängde med under
tystnad. Vid portarna tog Lotus ytterligare en munk på axeln och signalerade
att även denna skulle följa med. Sällskapet lämnade katedralen, gick nerför
trapporna och tvärs över den öppna platsen genom folkhavet. Byggnaden på
andra sidan torget hade ett byggt överhäng så att man kunde sitta längs
väggen i skydd för regnet, om det nu regnade någonsin på den här sajten.
Själva överhänget var i själva verket ytterligare en våning. Lotus satte sig
under överhänget på marken och signalerade åt de andra att göra likadant.
"Ursäkta jag var lite sen", började Lotus, "få se nu vem är vem, presentera er
är ni snälla."
Lotus pekade på personen som satt på hans vänstra sida.
-108-
Checkpoint Charlie © 1999 Riley Krap, www.checkpointcharlie.net
"Tanja."
"Jag heter Jörn", sade munken till höger om henne.
"Melanie."
"Johan."
"Bra! Ni vet ungefär vad som har hänt. Ni har väl alla blivit förhörda av
kommissarie Koch vid det här laget. Jag har under tiden undersökt vad som
har hänt med läckan från EcoSea och det är mycket illa. Vi har passerat
Checkpoint Charlie nu och utvecklingen går vansinnigt snabbt, orimligt
snabbt. Därför har jag kommit fram till att det måste finnas..."
"Lotus, är du med i ARA?", avbröt plötsligt Melanie.
"Och varför är du alltid 22 år gammal? Hur länge har du varit 22 år
gammal?", fyllde Johan i.
Lotus blev tyst och tittade ner i marken.
"Kanske var jag med i ARA, kanske är jag inte 22 år, kanske har jag massvis
med liv på mitt samvete, kanske var det jag som skapade hålet i EcoSea",
rabblade Lotus märkbart irriterat. Han tog en paus och man hörde ljudet av
när han andades in genom inhalatorn. "Kanske vill ni inte vara på samma
sida som jag därför att jag kanske har blod upp till axlarna. Allt detta kanske
stämmer. Men det kan vi prata om någon annan gång! Allt vi måste bry oss
om nu är att ett ekosystem har passerat Checkpoint Charlie och att detta
ekosystem är på rymmen. Om detta var mitt mål har jag lyckats. Att stoppa
denna utveckling ter sig i nuläget nära omöjligt. Jag tänker dock satsa allt för
att försöka få stopp på det och jag hoppas att ni vill hänga på. Inte för min
skull, utan för att det behövs folk för att klara av det här. Det är inte jag som
är faran utan de tusentals organismerna som struttar runt på nätet och ställer
till elände som kommissarie Koch gärna tillskriver mig. Men passar inte mitt
sällskap kan ni lika gott logga ut direkt!"
Ingen sade något. Melanie skruvade på sig, men sade inget.
"Vi vill så gärna lita på dig Lotus", sade Tanja, "vi vill verkligen. Vi vill
absolut inte skapa några dåliga vibrationer."
"Vad skall vi göra Lotus?", sade Jörn.
"Vi skall leka Dr Livingstone. Vi skall hitta Nilens källa."
"Vilket innebär?", sade Johan frågande.
"Jo vad jag försökte säga innan jag blev avbruten", sade Lotus och tittade på
Melanie, "var att utvecklingen går så orimligt snabbt så att de förrymda
djuren måste ha funnit en enormt stor och snabb databas, alternativt nätverk,
där utvecklingen fortsätter i rasande fart. Vi skall hitta denna källa."
"Gör inte polisen det också?"
"Nej det gör de inte. Kommissarie Koch och hans folk kommer att försöka
rensa bort alla djur de ser och det är som att hälla bensin på eld. Det kommer
göra det ännu värre. Polisen är på andra sidan, de är våra motståndare, och de
-109-